Job 30
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
“Kodwa manje bayangiklolodela, amadoda angabantwana kimi, oyise engangingabehlisa ngibelusise izimvu zami.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
Amandla ezandla zabo ayengangisiza ngani mina, ngoba amadlabuzane abo ayesephelile;
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
sebejujukile ngokuswela langendlala, bazula elizweni elomileyo emangweni eyinkangala engelalutho ebusuku.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
Enkotheni khonale bakha imibhida emunyu, ukudla kwabo kuzimpande zezihlahla.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
Baxotshwa ebantwini bakibo, bathethiswa kungathi babengamasela.
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
Kwasekumele bahlale ezihotsheni zezifula ezomileyo, ezimbalwini emadwaleni lemilindini emhlabathini.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
Bakhonya phakathi kwezihlahla baququbala ezixukwini.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
Base bengabantu abaphansi abangaselabizo, sebexotshiwe elizweni.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
Kodwa manje amadodana abo asengihaya ngengoma; sengiyisiga kubo.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
Bayangenyanya njalo bamela khatshana lami; kabathikazi ukungikhafulela ebusweni.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
Khathesi njengoba uNkulunkulu eselithukulule idandili lami wangitshaya ngezinhlupheko, sebeklamasa kabasazithinti.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
Kwesokunene kwami ixuku liyangihlasela; bathiya inyawo zami ngemijibila bakhe imibundu yokungivimbezela.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
Badiliza indlela yami; bayaphumelela ukungibhidliza besithi ‘Akekho ozamsiza.’
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
Bahlasela ingathi bafohlela esikhaleni esivulekileyo; beza bethululeka phezu kwezinqwaba zamanxiwa.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
Ukwesaba okukhulu kungiphethe; isithunzi sami sobuntu singathi siphethwe ngumoya, ukuvikeleka kwami kunyamalala njengeyezi.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
Manje impilo yami isincipha; insuku zokuhlupheka zingibambe nko.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
Ubusuku bugwaza amathambo ami; lokuqaqamba kobuhlungu bami kakupheli.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
Ngamandla akhe amakhulu uNkulunkulu unjengelembu kimi; uyangikhama ngamabheqe entanyeni yami.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
Ungivoxela edakeni, ngicina sengiluthuli lomlotha.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
Ngikhala kuwe, Oh Nkulunkulu, kodwa kawuphenduli; ngiyasukuma, kodwa uyangikhangela kuphela.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
Ungisukela ngesihluku; ungihlasela ngamandla esandla sakho.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
Uyangihlwitha ngiphetshulwe ngumoya; ngiphoseke le lale phakathi kwesiphepho.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
Ngiyazi ukuthi uzangilalisa phansi ekufeni, endaweni emiselwe konke okuphilayo.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
Ngempela kakho ombeka isandla umuntu oswelayo nxa ekhalela ukusizwa esebunzimeni.
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
Kangibakhalelanga yini labo abahluphekileyo? Umoya wami kawubazwelanga usizi abayanga na?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
Kodwa ngathi ngilindele ubuhle, kweza ububi; ngathi ngilindele ukukhanya kweza ubumnyama.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
Ukudunguluka ngaphakathi kwami kakukhawuli; insuku zokuhlupheka zingijamele.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
Ngihamba nje ngimnyama kubi, kungesikutshiswa lilanga; ngiyasukuma enkundleni ngicele uncedo.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
Sengingumfowabo wamakhanka, umkhula wezikhova.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
Isikhumba sami siba mnyama, siyaxathuka; umzimba wami uyatshisa ngomkhuhlane.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
Ichacho lami selilungiselwe isililo, lomqangala wami ulindele umkhosi wokukhala.”
