Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

« Kasi sik’oyo, nakomi eloko ya kotiola epai ya bilenge oyo batata na bango bazangaki tina, mpe oyo nakokaki kutu te kopesa nzela ya kolia esika moko na mbwa na ngai, oyo ezalaki kobatela bibwele na ngai.

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

Makasi ya maboko na bango ekokaki kutu kosunga ngai na nini? Pamba te basilaki makasi na nzoto,

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

bazalaki bato bakawuka na nzala mpe na kozanga, bato oyo bazalaki kolia mabele ya esobe mpe ezanga matiti.

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

Bazalaki kobuka matiti ya mungwa kati na banzete mpe kolia misisa ya banzete mike.

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Babenganaki bango kati na bato na bango, babelelaki bango lokola miyibi.

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Bazalaki kovanda na nzela ya mayi ekawuka, kati na mabulu ya mabele mpe ya mabanga;

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

bazalaki kolela lokola banyama kati na banzete mike ya nzube, bazalaki kosangana na se ya banzete mikuse.

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

Bana oyo batata na bango bazanga mayele mpe bazanga kombo babenganaki bango libanda ya mboka.

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

Sik’oyo, bana na bango ya mibali bakomi koseka ngai na banzembo, nakomi lisapo kati na minoko na bango.

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Bazali koyina ngai mpe bakimi mosika na ngai, bazali na somo te ya kobwakela ngai soyi na elongi.

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

Mpo ete Nzambe alembisi singa ya tolotolo na ngai mpe ayokisi ngai soni, bazali komipekisa na likambo moko te liboso na ngai.

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Na loboko na ngai ya mobali, lisanga ya bato mabe ezali kobundisa ngai, batie mitambo na makolo na ngai, batie mabaku na nzela na ngai mpo na kosala ngai mabe;

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

bakangi nzela na ngai, balongi kobebisa ngai atako moto moko te asungaki bango.

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

Bazali koya lokola na nzela ya lidusu ya monene, bazali kobunda-bunda kati na ndako ebukana.

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Somo elati ngai, lokumu na ngai ekeyi lokola mopepe, bomengo na ngai elimwe lokola lipata.

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

Sik’oyo, bomoi na ngai ekeyi, mpe mikolo ya pasi ekangi ngai.

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Butu ezali kotobola mikuwa na ngai mpe pasi ezali kozangisa ngai pongi.

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Na nguya na yango, pasi ekomi lokola kingo ya nzambala na ngai.

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

Nzambe abwaki ngai na potopoto, mpe nakomi lokola putulu ya mabele to ya moto.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Oh Nzambe, nazali koganga epai na Yo, kasi ozali kopesa ngai eyano te; natelemi, kasi ozali kotala ngai kaka pamba.

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Obongwani monguna ya kanza mpo na ngai, ozali kobundisa ngai na nguya ya loboko na Yo.

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Omemi ngai liboso ya mopepe mpe otiki ete mopepe yango emema ngai, bongo epumbwisi ngai mosika.

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

Nayebi ete ozali komema ngai na kufa, na esika oyo obongisa mpo na bato ya bomoi.

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Kasi boni, moto oyo azali kokufa akoki kotombola ata loboko te? Moto oyo azali na pasi, akoki te kosenga lisungi?

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Boni, nazalaki kolela te elongo na bato oyo bazalaki na pasi? Motema na ngai eyokelaki babola mawa te?

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Nazelaki esengo, kasi pasi nde ekomeli ngai; nazelaki pole, kasi molili nde ekomeli ngai.

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

Motema na ngai ezali kobaluka kati na ngai, wuta mokolo pasi oyo ekomeli ngai.

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Nakomi mwindo, kasi moyi te nde eyindisi ngai; kati na lisanga, nakomi kaka kotelema mpe kobelela mpo na koluka lisungi.

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

Nakoma ndeko ya mbwa ya zamba mpe moninga ya maligbanga.

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Poso na ngai ya nzoto eyindi mpe ekomi kokweya-kweya, mikuwa na ngai ekawuki na moyi.

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

Lindanda na ngai etikali kaka mpo na matanga, mpe flite na ngai, mpo na kosunga mingongo ya baleli. »