Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

"Tetapi sekarang aku ditertawakan mereka, yang umurnya lebih muda dari padaku, yang ayah-ayahnya kupandang terlalu hina untuk ditempatkan bersama-sama dengan anjing penjaga kambing dombaku.

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

Lagipula, apakah gunanya bagiku kekuatan tangan mereka? Mereka sudah kehabisan tenaga,

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

mereka merana karena kekurangan dan kelaparan, mengerumit tanah yang kering, belukar di gurun dan padang belantara;

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

mereka memetik gelang laut dari antara semak-semak, dan akar pohon arar menjadi makanan mereka.

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Mereka diusir dari pergaulan hidup, dan orang berteriak-teriak terhadap mereka seperti terhadap pencuri.

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Di lembah-lembah yang mengerikan mereka harus diam, di dalam celah-celah tanah dan sela-sela gunung;

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

di antara semak-semak mereka meraung-raung, mereka berkelompok di bawah jeruju;

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

mereka itulah orang-orang bebal yang tak dikenal, yang didepak dari negeri.

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

Tetapi sekarang aku menjadi sajak sindiran dan ejekan mereka.

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Mereka mengejikan aku, menjauhkan diri dari padaku, mereka tidak menahan diri meludahi mukaku,

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

karena tali kemahku telah dilepaskan Allah dan aku direndahkan-Nya, dan mereka tidak mengekang diri terhadap aku.

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Di sebelah kananku muncul gerombolan, dikaitnya kakiku, dan dirintisnya jalan kebinasaan terhadap aku;

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

mereka membongkar jalanku dan mengusahakan kejatuhanku; tidak ada yang menghalang-halangi mereka.

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

Seperti melalui tembok yang terbelah lebar mereka menyerbu, mereka datang bergelombang di tengah-tengah keruntuhan.

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Kedahsyatan ditimpakan kepadaku; kemuliaanku diterbangkan seperti oleh angin, dan bahagiaku melayang hilang seperti awan.

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

Oleh sebab itu jiwaku hancur dalam diriku; hari-hari kesengsaraan mencekam aku.

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Pada waktu malam tulang-tulangku seperti digerogoti, dan rasa nyeri yang menusuk tak kunjung berhenti.

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Oleh kekerasan yang tak terlawan koyaklah pakaianku dan menggelambir sekelilingku seperti kemeja.

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

Ia telah menghempaskan aku ke dalam lumpur, dan aku sudah menyerupai debu dan abu.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Aku berseru minta tolong kepada-Mu, tetapi Engkau tidak menjawab; aku berdiri menanti, tetapi Engkau tidak menghiraukan aku.

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Engkau menjadi kejam terhadap aku, Engkau memusuhi aku dengan kekuatan tangan-Mu.

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Engkau mengangkat aku ke atas angin, melayangkan aku dan menghancurkan aku di dalam angin ribut.

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

Ya, aku tahu: Engkau membawa aku kepada maut, ke tempat segala yang hidup dihimpunkan.

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Sesungguhnya, masakan orang tidak akan mengulurkan tangannya kepada yang rebah, jikalau ia dalam kecelakaannya tidak ada penolongnya?

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Bukankah aku menangis karena orang yang mengalami hari kesukaran? Bukankah susah hatiku karena orang miskin?

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Tetapi, ketika aku mengharapkan yang baik, maka kejahatanlah yang datang; ketika aku menantikan terang, maka kegelapanlah yang datang.

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

Batinku bergelora dan tak kunjung diam, hari-hari kesengsaraan telah melanda diriku.

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Dengan sedih, dengan tidak terhibur, aku berkeliaran; aku berdiri di tengah-tengah jemaah sambil berteriak minta tolong.

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

Aku telah menjadi saudara bagi serigala, dan kawan bagi burung unta.

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Kulitku menjadi hitam dan mengelupas dari tubuhku, tulang-tulangku mengering karena demam;

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

permainan kecapiku menjadi ratapan, dan tiupan serulingku menyerupai suara orang menangis."