Job 30
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
Be wali na afoha ayeligi dunu da nama habosesesa. Ilia eda da dunu hamedeiba: le, ilia da na wa: me amo na sibi wa: i sosodo aligimusa: fidima: ne, na da logo hame doasimu galu.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
Ilia da gasa guminisi dunu, gasa hameba: le, na hawa: hamosu hamomu hamedei ba: i.
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
Ilia da hame gagui amola ha: aligiba: le, ilia da gasia hafoga: i sogebiga, hafoga: i ifa difi gagisu.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
Ilia da hafoga: i soge ifalabo liligi a: le fasili, nasu. Hame hedai ‘isu doa: su’ ifa ea difi amolawane nasu.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
Dunu eno da wamolasu dunuma wele sia: ne, sefasibi defele, ilima wele sia: ne sefasi.
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
Ilia da magufu gelabo, gafulu ganodini dogoi, amo ganodini golasu.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
Ilia da wadela: i sogega sigua ohe defele hulalu. Ilia da ifalabo haguduga gogodogagini esalusu.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
Ilia da dio hamedene, hamedeidafa dunu esalu. Eno dunu ilia da sogega gadili sefasi.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
Be wali ilia da misini, nama oufesega: ne habosesesa. Na da ilima oufesega: su liligi fawane gala.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
Ilia da nama higale hamosa. Ilia da ili hou da na hou bagade baligisa dawa: Amola ilia da misini, na odagia defo adugagala: sa.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
Gode da na gasa hame amola hahani hamoi dagoi. Amaiba: le, amo hamedei dunu da ougi bagadewane nama doagala: sa.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
Amo dunu wa: i da na odagiaba doagala: sa. Na iliba: le beda: ga hobeasa. Ilia da na dafawanedafa hasalima: ne ilegelala.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
Ilia da na hobeamu logo hedofasa. Ilia na gugunufinisimusa: , logo hogosa. Ilia logo hedofamu dunu da hame gala.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
Ilia da na gaga: i dobea holelesisi gelabodili nama soagalaguda: sa.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
Na da beda: su hou amoga hasali dagoi. Na hahawane hou da hedolo fo mabe agoai, asi dagoi ba: sa. Na bagade gagui hou da mu mobi defele, asi dagoi ba: sa.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
Na da wali bogomu gadenei galebe. Na se nabasu amo uhimu da hamedei.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
Gasia, na gasa huluane da sesedudaha. Se da na da: iba: le gadigadidudabe da hame yolesa.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
Gode da na abula mugia gaguli, bebenoagisisa.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
E da na gaguli, fafua gisalugala: sa. Na hou da osobo gulu hame baligisa.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
Gode! Na da Dima wele sia: sa, be Di da nama hame adole iaha. Na Dima sia: ne gadosea, Di da na sia: hame naba.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
Di da nama mae asigiliwane hamosa. Dia gasa huluane amoga nama se iaha.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
Dia da na foga mini masa: ne, logo doasisa. Di da gibula bobodobe isu amoga, na mini laha.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
Na dawa: ! Dunu huluane ilima misunu hou defele, Di da na bogoma: ne oule ahoa.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
Na da wadela: lesi dagoi. Di da nama asigima: ne fawane, na edegesa. Dia abuliba: le nama doagala: sala: ?
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
Na da bidi hamosu lai dunuma asigiba: le, dinanu. Amola hame gagui dunuma asigilalu.
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
Na da hahawane hou amola hadigi hou nama misa: ne dawa: i. Be bidi hamosu amola gasi amo fawane nama doaga: i.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
Na da da: i dioi amola se nabasu amoga fawane sagodigi diala. Na da eso huluane se fawane nabala.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
Na da alaloyo amo ganodini ahoa. Na da dunu ilia odagiaba wa: legadole, fidima: ne adole ba: sa.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
Na sia: da sigua wa: me amola wida (osadaligi) ilia ga: be defele, da: i dioi amola fofagi agoai naba.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
Na gadofo da afadenene, bunumai hamoi dagoi. Na da asugiga dogolosa.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
Na da musa: hahawane gesami hea: su nabi. Be wali na da disa gugulubi fawane naba.
