Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Po tem je Job odprl svoja usta in preklel svoj dan.
2 Job tog till orda och sade:
Job je spregovoril in rekel:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
»Naj izgine dan, na katerega sem bil rojen in noč, v kateri je bilo rečeno: ›Tukaj je spočet fantek.‹
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Naj bo ta dan tema. Naj ga Bog od zgoraj ne upošteva niti naj svetloba ne sije nad njim.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Naj ga tema in smrtna senca omadežujeta. Naj oblak prebiva nad njim. Naj ga straši črnina dneva.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Glede tiste noči naj se je polasti tema. Naj ta ne bo pridružena dnevom leta, naj ta ne pride v število mesecev.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Glej, naj bo ta noč osamljena, naj noben radosten glas ne pride vanjo.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Naj jo prekolnejo tisti, ki preklinjajo dan, ki so pripravljeni dvigniti svoje žalovanje.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Naj bodo zvezde njene polteme temne; naj oprezujejo za svetlobo, toda nimajo nobene niti naj ne zagledajo jutranjega svitanja,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
ker ta ni zaprla vrat maternice moje matere niti pred mojimi očmi ni skrila bridkosti.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Čemu nisem umrl v maternici? Zakaj nisem izročil duha, ko sem prišel iz trebuha?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Zakaj sem bil [vzet na] kolena? Ali zakaj [na] prsi, da bi sesal?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Kajti sedaj bi mirno ležal in bi bil tiho; spal bi. Potem bi počival
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
s kralji in svetovalci zemlje, ki so zapuščene kraje gradili zase,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
ali s princi, ki so imeli zlato, ki so svoje hiše napolnjevali s srebrom,
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
ali ne bi bil kakor prezgodnji porod, kakor otročiči, ki nikoli niso videli svetlobe.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Tam zlobni odnehajo od nadlegovanja in tam bodo izmučeni pri počitku.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Tam jetniki počivajo skupaj. Oni ne poslušajo glasu zatiralca.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Majhni in veliki so tam in služabnik je prost pred svojim gospodarjem.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Zakaj je svetloba dana tistemu, ki je v bedi in življenje zagrenjenemu v duši,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
ki hrepeni po smrti, toda ta ne prihaja in koplje za njo bolj kakor za skritimi zakladi,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
ki se silno razveseljujejo in so veseli, ko lahko najdejo grob?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Zakaj je svetloba dana možu, čigar pot je skrita in katerega je Bog ogradil?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Kajti moje vzdihovanje prihaja preden jem in moja rjovenja so izlita ven kakor vode.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Kajti stvar, ki sem se je silno bal, je prišla nadme in to, česar sem se bal, je prišlo k meni.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Nisem bil na varnem niti nisem imel počitka niti nisem bil tiho, vendar je težava prišla.«
