Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Shure kwaizvozvo, Jobho akashamisa muromo wake ndokutuka zuva rokuberekwa kwake.
2 Job tog till orda och sade:
Akati:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
“Zuva rokuberekwa kwangu ngariparare, uye nousiku hwakanzi, ‘Kwaberekwa mwanakomana!’
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Zuva iroro ngarishanduke rive rima; Mwari wokudenga ngaarege kuva nehanya naro; Chiedza ngachirege kuvhenekera pamusoro paro.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Rima nomumvuri wakasviba ngazviritore zvakare; gore ngarigare pamusoro paro; kusviba ngakufukidze chiedza charo.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Usiku uhwo rima guru ngaribate; ngahurege kuverengwa pakati pamazuva egore kana kunyorwa pamwedzi ipi zvayo.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Usiku uhwo ngahushaye chibereko; ngaparege kunzwika kupembera kwomufaro mahuri.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Vanotuka mazuva ngavatuke zuva iro, vaya vakagadzirira kumutsa Chikara Chikuru cheGungwa.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Nyeredzi dzahwo dzamangwanani ngadzisvibe; ngahumirire chiedza chamasikati pasina uye ngahurege kuona hwerazuva hwamambakwedza;
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
nokuti hahuna kundipfigira mikova yechizvaro kuti huvanze dambudziko pamberi pangu.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
“Ko, ndakaregererei kufa pakuberekwa kwangu, nokufa pandaibuda mudumbu?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Mabvi akavapo seiko kuti andigamuchire namazamu kuti ndinwe?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Nokuti zvino ndingadai ndakavata murugare; ndingadai ndivete uye ndakazorora
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
namadzimambo namakurukota enyika, vakazvivakira nzvimbo dzava matongo zvino,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
navatongi vakanga vane goridhe, vakazadza dzimba dzavo nesirivha.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Kana kuti sei ndisina kuvigwa muvhu somwana asina kusvika, somucheche asina kumboona chiedza chezuva?
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Ikoko vakaipa vanorega kutambudza, uye ikoko vakaneta vakazorora.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Nhapwa dzinofarirawo rugare rwadzo; havachanzwizve kudanidzira kwomuchairi wenhapwa.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Vaduku navakuru variko, uye nhapwa yakasunungurwa kubva pana tenzi wayo.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
“Chiedza chinopirweiko vaya vari kusurukirwa, uye upenyu kune ane shungu pamwoyo,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
kuna vaya vanoshuva kufa irwo rusingauyi, vanorutsvaka kupfuura pfuma yakavanzika,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
vazere nomufaro uye vanofara pavanosvika muguva?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Upenyu hunopirweiko munhu ane nzira yakavanzika, iye akakomberedzwa naMwari noruzhowa?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Nokuti mafemo anosvika kwandiri pachinzvimbo chezvokudya, kugomera kwangu kunodururwa semvura.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Zvandaitya zvakandivinga; zvandaizeza zvaitika kwandiri.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Handina rugare, handina runyararo; handina zororo, asi nhamo chete.”
