Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
post haec aperuit Iob os suum et maledixit diei suo
2 Job tog till orda och sade:
et locutus est
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
pereat dies in qua natus sum et nox in qua dictum est conceptus est homo
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
dies ille vertatur in tenebras non requirat eum Deus desuper et non inlustret lumine
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
obscurent eum tenebrae et umbra mortis occupet eum caligo et involvatur amaritudine
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
noctem illam tenebrosus turbo possideat non conputetur in diebus anni nec numeretur in mensibus
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
sit nox illa solitaria nec laude digna
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
maledicant ei qui maledicunt diei qui parati sunt suscitare Leviathan
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
obtenebrentur stellae caligine eius expectet lucem et non videat nec ortum surgentis aurorae
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
quia non conclusit ostia ventris qui portavit me nec abstulit mala ab oculis meis
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
quare non in vulva mortuus sum egressus ex utero non statim perii
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
quare exceptus genibus cur lactatus uberibus
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
nunc enim dormiens silerem et somno meo requiescerem
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
cum regibus et consulibus terrae qui aedificant sibi solitudines
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
aut cum principibus qui possident aurum et replent domos suas argento
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
aut sicut abortivum absconditum non subsisterem vel qui concepti non viderunt lucem
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
ibi impii cessaverunt a tumultu et ibi requieverunt fessi robore
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
et quondam vincti pariter sine molestia non audierunt vocem exactoris
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
parvus et magnus ibi sunt et servus liber a domino suo
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
quare data est misero lux et vita his qui in amaritudine animae sunt
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
qui expectant mortem et non venit quasi effodientes thesaurum
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
gaudentque vehementer cum invenerint sepulchrum
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
viro cuius abscondita est via et circumdedit eum Deus tenebris
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
antequam comedam suspiro et quasi inundantes aquae sic rugitus meus
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
quia timor quem timebam evenit mihi et quod verebar accidit
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
nonne dissimulavi nonne silui nonne quievi et venit super me indignatio
