Job 3

1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

Tukun wik sac, na Job el fah kasla ac selngawi len se ma osweyukla el.

2 Job tog till orda och sade:

El fahk,

3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."

“O God, selngawiya fong se ma srimetak nga ah; Ac len se ma osweyukla nga!

4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

O God, ekulla len sac nu ke lohsr lulap. Nimet kom sifil esam len sac; Ac tia pac lela tuh in oasr kalem tolak len sac.

5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Oru tuh in sie len ohkok ac lohsr matoltol; Afinya ke pukunyeng, ac kosrala kalmen faht uh liki.

6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

Eela fong sac liki yac uh, Ac tia lela in sifil oekyuk.

7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

Oru tuh in wangin koanon fong sac, Sie fong wangin pusren engan lohngyuk.

8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

Lela tuh mwet inutnut in selngawi len sac, Elos su etu in pirakak kosro sulallal Leviathan.

9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Lela tuh itu Nasren in tia tolak, Ac oru tuh lohsr lun fong sac in lohsr na, ac tia sifil kalmelik.

10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Selngawiya fong sac lah pwanang nga isusla, Ac oru nga pula ma upa ac keok.

11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

“Nga ke ngan misa na insien nina kiuk ah, Ku ke pacl se na ma osweyukla nga ah.

12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

Mwe mea nina kiuk ah in sruokyuwi finyepal? Mwe mea elan katitiyu?

13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Nga funu misa na in pacl sac, nga lukun mongla na in pacl inge,

14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

Oanna motul oana tokosra, ku mwet leum Su sifil musaela inkul matu sin mwet leum uh.

15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

Nga lukun motul na oana fisrak Su nwakla lohm selos ke gold ac silver,

16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Ku motul oana sie tulik fusr ma misa na meet liki el isusla uh.

17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

In kulyuk uh, mwet koluk ac tila orekma koluk, Ac mwet orekma su totola elos eis pacl in mongla lalos ke elos oan in kulyuk uh.

18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

Mwet sruoh ma misa tari elos muta in misla, Ac elos sukosok liki pusren sapsap ac kas kou.

19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Mwet nukewa ac sun misa — mwet pwengpeng oayapa mwet tia eteyu — Ac mwet foko elos sukosokla.

20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

“Efu ku kom oru tuh mwet uh in mutana in moul keok? Efu ku kom sang kalem in tolak mwet asor?

21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

Elos tupanna elos in misa, a elos tiana misa. Elos lungse kulyuk uh liki kutena mwe kasrup.

22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Elos ac tiana engan nwe ke na elos misa ac pukpuki.

23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

God El okanlana ma ac sikyak nu selos tok uh, Ac El kosralosla tuh elos in tia ku in oru kutena ma.

24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

Nga tia mongo — nga tung na, Ac nga tia ku in kutongya sasao luk.

25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Ma nukewa ma nga sangeng ac sensen kac uh sikyak.

26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

Wangin misla nu sik, wangin mongla luk, Ac wangin saflaiyen mwe lokoalok nu sik.”