Job 3

1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

斯て後ヨブ口を啓きて自己の日を詛へり

2 Job tog till orda och sade:

ヨブすなはち言詞を出して云く

3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."

我が生れし日亡びうせよ 男子胎にやどれりと言し夜も亦然あれ

4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

その日は暗くなれ 神上よりこれを顧みたまはざれ 光これを照す勿れ

5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

暗闇および死蔭これを取もどせ 雲これが上をおほえ 日を暗くする者これを懼しめよ

6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

その夜は黑暗の執ふる所となれ 年の日の中に加はらざれ 月の數に入ざれ

7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

その夜は孕むこと有ざれ 歡喜の聲その中に興らざれ

8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

日を詛ふ者レビヤタンを激發すに巧なる者これを詛へ

9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

その夜の晨星は暗かれ その夜には光明を望むも得ざらしめ 又東雲の眼蓋を見ざらしめよ

10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

是は我母の胎の戸を闔ずまた我目に憂を見ること無らしめざりしによる

11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

何とて我は胎より死て出ざりしや 何とて胎より出し時に氣息たえざりしや

12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

如何なれば膝ありてわれを接しや 如何なれば乳房ありてわれを養ひしや

13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

否らずば今は我偃て安んじかつ眠らん 然ばこの身やすらひをり

14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

かの荒墟を自己のために築きたりし世の君等臣等と偕にあり

15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

かの黄金を有ち白銀を家に充したりし牧伯等と偕にあらん

16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

又人しれず墮る胎兒のごとくにして世に出ず また光を見ざる赤子のごとくならん

17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

彼處にては惡き者 虐遇を息め倦憊たる者安息を得

18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

彼處にては俘囚人みな共に安然に居りて驅使者の聲を聞ず

19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

小き者も大なる者も同じく彼處にあり僕も主の手を離る

20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

如何なれば艱難にをる者に光を賜ひ 心苦しむ者に生命をたまひしや

21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

斯る者は死を望むなれどもきたらず これをもとむるは藏れたる寳を掘るよりも甚だし

22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

もし墳墓を尋ねて獲ば大に喜こび樂しむなり

23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

その道かくれ神に取籠られをる人に如何なれば光明を賜ふや

24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

わが歎息はわが食物に代り我呻吟は水の流れそそぐに似たり

25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

我が戰慄き懼れし者我に臨み我が怖懼れたる者この身に及べり

26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

我は安然ならず穩ならず安息を得ず唯艱難のみきたる