Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Bayan wannan Ayuba ya buɗe baki ya la’anta ranar da aka haife shi.
2 Job tog till orda och sade:
Ayuba ya ce,
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
“A hallaka ranar da aka haife ni, da kuma daren da aka ce, ‘An haifi jariri namiji!’
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Bari ranan nan ta zama duhu; kada Allah yă kula da ita; kada rana tă yi haske a wannan rana.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Bari duhu da inuwa mai duhu ta sāke rufe ta; gizagizai kuma su rufe ta; duhu kuma ya rufe haskenta.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Bari duhu mai yawa yă rufe daren nan; kada a haɗa ta cikin kwanakin shekara, ko kuma cikin kwanakin watanni.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Bari daren yă zama marar amfani; kada a ji wata sowa ta farin ciki.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Bari waɗanda suke la’anta ranaku su la’anta wannan rana su waɗanda suke umartar dodon ruwa.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Bari taurarinta na safe su zama duhu; bari ranar tă yi ta jiran ganin haske amma kada tă gani,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
gama ba tă hana uwata ɗaukar cikina, don ta hana ni shan wahalan nan ba.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
“Me ya sa ban mutu ba da za a haife ni, ko kuma in mutu sa’ad da ana haihuwata ba?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Me ya sa aka haife ni, aka tanada nono na sha na rayu?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Da yanzu ina kwance cikin salama; da ina barcina cikin salama
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
tare da sarakuna da mashawarta a cikin ƙasa, waɗanda suka gina wa kansu wuraren da yanzu duk sun rushe,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
da shugabanni waɗanda suke da zinariya, waɗanda suka cika gidajensu da azurfa.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Ko kuma don me ba a ɓoye ni a cikin ƙasa kamar jaririn da aka haifa ba rai ba, kamar jaririn da bai taɓa ganin hasken rana ba.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
A wurin mugaye za su daina yin mugunta, gajiyayyu kuma za su huta.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Waɗanda aka daure za su sami jin daɗin; an sake su ba za su sāke jin ana tsawata masu ba.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Manyan da ƙanana suna a can, bawa kuma ya sami’yanci daga wurin maigidansa.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
“Don me ake ba da haske ga waɗanda suke cikin ƙunci, rai kuma ga masu ɗacin rai
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
ga waɗanda suke neman mutuwa amma ba su samu ba, waɗanda suke nemanta kamar wani abu mai daraja a ɓoye,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
waɗanda suke farin ciki sa’ad da suka kai kabari?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Don me aka ba mutum rai, mutumin da bai san wani abu game da kansa ba, mutumin da Allah ya kange shi.
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Baƙin ciki ya ishe ni maimakon abinci; ina ta yin nishi ba fasawa;
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Abin da nake tsoro ya faru da ni; abin da ba na so ya same ni.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Ba ni da salama, ba natsuwa; ba ni da hutu, sai wahala kawai.”
