Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Lè l fini, Job te ouvri bouch li e te modi jou li te fèt la.
2 Job tog till orda och sade:
Job te di:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
“Kite jou ke m te dwe fèt la peri, ak nwit ki te anonse ‘se yon gason ki fèt la.’
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Ke jou sa a kapab vin fènwa nèt. Pa kite Bondye anwo a pran swen li, ni limyè vin klere sou li.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Kite fènwa avèk gwo tenèb reklame li. Kite fènwa jou sa a modi li.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Selon nwit sa a, kite tenèb sezi li. Kite li pa gen rejwisans nan jou ane a. Kite li pa antre nan chif ki konte mwa yo.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Koute byen, kite nwit sa a rete esteril. Pa kite okenn kri lajwa antre ladann.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Kite sila ki konn modi jou yo modi jou sa a, sila ki prè pou fè Levyatan leve kò l.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Kite zetwal lannwit li yo vin etenn. Kite li espere limyè, men pa twouve l. E kite li pa wè maten vin parèt,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
akoz li pa t fèmen ouvèti vant manman m, ni kache twoub devan zye m.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
“Poukisa mwen pa t mouri lè m te fèt? Sòti nan vant li e mouri la menm?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Poukisa jenou yo te resevwa m, e poukisa tete a, pou m ta pran?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Paske koulye a mwen t ap gen tan kouche pou m jwenn lapè; mwen t ap dòmi depi lè sa a e mwen t ap twouve repo,
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
ansanm ak wa ak konseye latè ki te rebati ansyen mazi yo pou kont yo;
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
oswa avèk prens ki te gen lò yo, ki t ap plen lakay yo ak ajan;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Oswa kon yon fòs kouch ki kache, mwen pa t ap egziste, kon yon pitit ki pa t janm wè limyè.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
La, mechan yo sispann fè laraj, e la moun fatige yo jwenn repo.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Prizonye yo alèz ansanm. Yo p ap tande vwa a sipèvizè a.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Ni piti, ni gran yo la. E esklav la lib de mèt li.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
“Poukisa limyè bay a sila ki soufri a, e lavi a nanm anmè a,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
ki anvi wè lanmò, men nanpwen, e fouye plis pou twouve li pase trezò kache,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
ki rejwi anpil e fè lwanj lè yo rive nan tonbo a?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Poukisa limyè bay a yon nonm ak chemen an kache a, ke Bondye te jennen tout kote a?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Paske soupi mwen yo parèt menm moman manje a rive devan ze m. Epi kri mwen yo vide tankou dlo.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Paske sa m krent lan te vini sou mwen. Sa ke m pa vle wè a te tonbe sou mwen.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Mwen pa alèz, ni mwen pa anpè. Mwen pa jwenn repo, ni m pa kal, men se boulvèsman ki vin parèt.”
