Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Thilsoh hijat nung hin Job akamkan apen nikho agaosap tai.
2 Job tog till orda och sade:
Job in aseijin,
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
“Kapen nikho le keima mihem a kahung kijil na jan chu chulmangin umhen,
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Hiche nikho chu muthim soh jeng hen, Chung Pathen a ding jengin jong mang helhen, chule khovah in salvah hih helhen.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Hiche nikho chu muthim khojinin kitom mang jeng hen, meivomin khu jeng hen chule muthim chun kichat tijat sah hen.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Hiche jan chu nikho kisimna a konin kichop mang jeng hen, kum sunga nikho kisimna a avellin kisimtha kit tahih hel hen, lha kisimna holah a jong avellin hung kilang lut hihhen.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Hiche jan chu nao kijil theilouna jan hihen.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Gaosap them Leviathan suthou thei khop a gaosap them hon hiche ni chu gaosap uhen.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Hiche nikho chule jingvalpa jong thim den hen, vahding kinem hen lang ahinlah pannabei hihen lang jingkah khovah jong muhih beh hen.
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
Kanu naobu khah louva anakoi nikho chu gaosap in umhen, leiset gim gentheina jouse mudinga eina pen sah jeh chun.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Ipijeh a athisa a kanapen louham? Kanu naobu a konna kahung doh a chu kana thilou ham?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Ibola kanu phei chunga chu eina kilup sah ham? Ipi bolla kanun anoija eina vah ham?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Kahung pen chun ana thiden leng kei tua hi lungmong tah a kauma kaimutna kicholdo tadinga.
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
Leiset leng le prime minister oupe u oupe tah tah mangthahsa hotoh kicholdo khoma kium dinga.
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
Sana haotah tah le ain sungu dangka dimset ho chutoh kichodo khom tading.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Athisa a peng chapang holeh naosen khovah mukhalou ho banga eina kivui den lou ham?
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Mithisa ho lah a chun miphalou in hahsatna asosah tah lou jeh chun thachol jouse aki choldo tai.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Thikhol khulla chun sohchang kihen ho jong angah a pangpa sapsetna ajatapouve.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Mihao leh migenthei aum khomun chule soh jong apupa a konin a ongthol tai.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Ipi dinga migentheipa hi khovah kimusah a migentheipa hi hinkho kipea ham?
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
Thiding angaicha lheh uvin ahinlah thina chu ahung lhung pon, gou kiselguh sangin ngahlel tah in ahollun ahi.
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
Gentheina jouse athoh chai uva athi teng uleh kipana adimset jiuvin lhankhuh amu teng uleh akipah jiuve.
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Akhonung ding neilou Pathen in hahsatna dimsetna aumkhum ho chu hinkho kipeuva ham?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Khoisatna ding kanei theipon, kathoh hahsat hohi twi bangin akisung lhai.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Keiman kaki chat pen ipi ham khat kachunga asoh in, hatah a kakichat leh kalung gimna pen ahung lhung tai.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Lungmonna kanei poi, thipbeh cha umna kanei poi, choldona kanei pon, boina le hahsatna bou ahung ji'e.”
