Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Human niini, mibungat si Job sa iyang baba ug mibalikas sa adlaw sa iyang pagkahimugso.
2 Job tog till orda och sade:
Miingon siya:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
“Wagtanga ang adlaw sa akong pagkahimugso, ang gabii nga miingon, “Gipanamkon ang usa ka batang lalaki.'
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Pangitngita kanang adlawa; ayaw ipahinumdom sa Dios sa kahitas-an, ni mosidlak ang adlaw niini.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Pasagdi ang kangitngit ug ang landong sa kamatayon nga moangkon niini alang sa ilang kaugalingon; palukopa ang panganod ibabaw niini; pasagdi nga ang tanang nagpahimo ug itom sa adlaw moguba niini.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Alang niadtong gabhiona, ipasakop kini sa baga nga kangitngit: ayaw pagpasadyaa kini nga mga adlaw sa tuig; ayaw kana ilakip sa pag-ihap sa mga bulan.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Tan-awa, himoa nga mangiob kanang gabhiona; ayaw pasudla ang tingog nga malipayon.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Ipatunglo kanila kanang adlawa, niadtong nasayod sa pagpamata sa Leviathan.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Pangitngita ang mga bituon sa kagabhion. Papangitaa kanang adlawa sa kahayag, apan ayaw ipakita; ni pakit-on sa mga mata sa kaadlawon,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
tungod kay wala patak-uma niini ang ganghaan sa tagoangkan sa akong inahan, ni gitagoan niini ang kasamok gikan sa akong mga mata.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Nganong wala man ako mamatay sa paggawas ko gikan sa tagoangkan? Nganong wala man mibiya ang akong espiritu sa pagpahimugso kanako sa akong inahan?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Nganong gidawat man ako sa iyang mga tuhod? O nganong gidawat man ako sa iyang mga dughan aron makasuso ako niini?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Kay karon unta naghigda na ako sa hilom; natulog na unta ako ug nakapahulay
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
kauban ang mga hari ug mga magtatambag sa kalibotan, nga nagtukod sa mga lubnganan alang sa ilang kaugalingon nga nagun-ob na karon.
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
O naghigda na unta ako kauban sa mga prinsipe nga adunay mga bulawan kanhi, nga napuno sa mga plata ang ilang mga pinuy-anan.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
O dili ba kaha namatay na lamang unta ako sa tagoangkan sa akong inahan, sama sa mga gagmay'ng bata nga wala na makakita sa kahayag.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Didto ang daotan dili na makasamok pa; ug didto ang gikapuyan may kapahulayan.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Didto ang mga binilanggo managkatigom; dili na nila madunggan ang tingog sa labaw sa sulugoon.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Ang ubos ug bantogan nga mga tawo atua usab didto; ang sulugoon gawasnon na sa iyang agalon didto.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Nganong ang kahayag gihatag man kaniya nga anaa sa kaalaot; nganong ang kinabuhi gihatag man sa tawong may mapait nga kalag;
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
ngadto sa tawong nangandoy alang sa kamatayon, apan wala kini miabot; ngadto sa tawo nga nangita sa kamatayon labaw pa niadtong nangita sa bahanding tinagoan?
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
Nganong ang kahayag gihatag man sa nagmaya pag-ayo ug malipay kung makaplagan na niya ang lubnganan?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Nganong gihatag man ang kahayag sa tawo nga kansang dalan tinagoan, usa ka tawo nga gisalikway sa Dios?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Kay nanghupaw ako inay mokaon; ang akong pag-agulo ginayabo sama sa tubig.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Kay ang butang nga akong gikahadlokan midangat kanako; kung unsa ang akong gikalisangan miabot kanako.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Wala na akoy kalinaw, dili na ako maghilom, ug wala na akoy pahulay; kasamok na hinoon ang miabot.
