Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Bundan sonra Əyyub ağzını açıb öz doğulduğu günə lənət etdi.
2 Job tog till orda och sade:
Dilə gəlib belə dedi:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
«Kaş ki mən doğulan gün yox olaydı, “Oğlun oldu!” deyilən gecə yox olaydı.
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
O gün qara gələydi, Allah göydən o günün qayğısına qalmayaydı, O gün üçün sabah açılmayaydı.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
O günü zülmət, qatı qaranlıq bürüyəydi, Üzünü bulud tutaydı, Nurunu qaranlıq batıraydı.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
O gecəni zil qaranlıq udub yeyəydi, İlin günləri arasında fərəh tapmayaydı, Ayın günləri sırasına girməyəydi.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Kaş o gecə qısır olaydı, Sevincsiz, səssiz qalaydı!
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Günlərə lənət oxuyanlar, Livyatanı oyatmağa mahir olanlar Qoy o günə lənət yağdırsın.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Dan ulduzları sönəydi, İşığa olan ümidləri boşa çıxaydı, Sübhün nuru görünməyəydi.
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
Əfsus ki O, anamın bətninin qapılarını bağlamadı, Gözlərimi əzabsız saxlamadı.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Niyə doğulanda mən ölmədim, Bətndən çıxarkən nəfəsim kəsilmədi?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Niyə məni dizlərin arasından aldılar, Əmizdirmək üçün ağzıma döş saldılar?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Belə olmasaydı, indi rahat uzanardım, Yatıb dincələrdim
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
Özləri üçün viranə şəhərləri tikən Dünya padşahları və müşavirlərlə,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
Evlərini gümüşə qərq edən Qızıl xəzinəsi olan rəhbərlərlə.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Niyə bətndən yarımçıq uşaq tək düşmədim? Niyə işıq üzü görməyən körpə kimi basdırılmadım?
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Orada pis adamlar belə, kini atır, Yorğunlar rahatlıq tapır,
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Məhbuslar dinc yaşayır, Nəzarətçinin səsi çıxmır.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Orada kiçik də, böyük də vardır, Qul ağasından da azaddır.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Niyə əzab çəkənlər işıq üzü görür, Əziyyət içində olanlar həyata gəlir?
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
Ölüm arzulayırlar amma tapmırlar, Dəfinə axtarmaqdan da çox onu axtarırlar,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
Onlar məzar tapanda fərəhlənər, Şadlanaraq sevinər.
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Hara getdiyi bilinməyən insana, Ətrafına Allah sədd çəkdiyi adama niyə ömür verilir?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Çörəkdən əvvəl ah-zar gəlir, Nalələrim sular kimi tökülür.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Çəkindiyim şeylər üzərimə tökülür, Qorxduğum şeylər başıma gəlir.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Rahatlığım, sakitliyim, dincliyim yoxdur, Ancaq sıxıntım vardır».
