Job 29

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Job siguió hablando.

2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

“¡Ojalá volviera a los viejos tiempos en que Dios me cuidaba!

3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

Su luz brillaba sobre mí y alumbraba mi camino en la oscuridad.

4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

Cuando era joven y fuerte, Dios era mi amigo y me hablaba en mi casa.

5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

El Todopoderoso seguía conmigo y estaba rodeado de mis hijos.

6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

Mis rebaños producían mucha leche, y el aceite fluía libremente de mis prensas de aceitunas.

7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

Salí a la puerta de la ciudad y me senté en la plaza pública.

8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

Los jóvenes me veían y se apartaban del camino; los ancianos me defendían.

9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

Los dirigentes guardaron silencio y se taparon la boca con las manos.

10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

Las voces de los funcionarios se acallaron; se callaron en mi presencia.

11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

“Todos los que me escuchaban me alababan; los que me veían me elogiaban,

12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

porque daba a los pobres que me llamaban y a los huérfanos que no tenían quien los ayudara.

13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

Los que estaban a punto de morir me bendijeron; hice cantar de alegría a la viuda.

14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

Siendo sincero y actuando correctamente eran lo que yo llevaba como ropa.

15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

Fui como los ojos para los ciegos y los pies para los cojos.

16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

Fui como un padre para los pobres, y defendí los derechos de los extranjeros.

17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

Rompí la mandíbula de los malvados y les hice soltar su presa de los dientes.

18 Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

Pensé que moriría en casa, después de muchos años.

19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

Como un árbol, mis raíces se extienden hasta el agua; el rocío se posa en mis ramas durante la noche.

20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."

Siempre se me concedían nuevos honores; mi fuerza se renovaba como un arco infalible.

21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

“La gente escuchaba atentamente lo que yo decía; se callaba al escuchar mis consejos.

22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

Una vez que yo hablaba, no tenían nada más que decir; lo que yo decía era suficiente.

23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

Me esperaban como quien espera la lluvia, con la boca abierta por la lluvia de primavera.

24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

Cuando les sonreía, apenas podían creerlo; mi aprobación significaba todo el mundo para ellos.

25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.

Decidí el camino a seguir como su líder, viviendo como un rey entre sus soldados, y cuando estaban tristes los consolaba”.