< Job 29 >

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Jobho akapfuurira mberi nokutaura kwake achiti:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
“Haiwa ndinoshuva sei mwedzi yakapfuura, iwo mazuva andairindirwa naMwari,
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
mwenje wake pawaivhenekera pamusoro pangu uye ndaivhenekerwa nechiedza chake ndichifamba murima!
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Haiwa, iwo mazuva andakanga ndichine simba, ushamwari hwaMwari chaihwo huchiropafadza imba yangu,
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Wamasimba Ose paakanga achineni uye vana vangu pavakanga vakandipoteredza,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
painyorovedzwa nzira yangu noruomba, uye dombo richindidururira hova dzamafuta omuorivhi.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
“Pandakaenda kusuo reguta ndikandogara muchivara,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
majaya akandiona akatsaukira parutivi uye vatana vakasimuka;
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
vakuru vakaramba kutaura vakafumbira miromo yavo namaoko avo;
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
manzwi avakuru akanyararidzwa, uye ndimi dzavo dzikanamira kumusoro kwemiromo yavo.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Vose vakandinzwa vakataura zvakanaka pamusoro pangu, uye vose vakandiona vakandirumbidza,
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
nokuti ndakanunura varombo vaichemera rubatsiro, uye nherera dzakanga dzisina anobatsira.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Munhu akanga ofa akandiropafadza; ndakaita kuti mwoyo wechirikadzi uimbe.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Ndakafuka kururama sechipfeko changu; kururamisira kwaiva nguo yangu nenguwani yangu.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Ndakanga ndiri meso kumapofu namakumbo kuzvirema.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Ndakanga ndiri baba kuna vanoshayiwa; ndaimiririra mhaka yomutorwa.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Ndakavhuna meno emunhu akanga akaipa, ndikabvuta chaakanga akaruma.
18 Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
“Ndakafunga kuti, ‘Ndichafira mumba mangu, mazuva angu awanda sejecha.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Midzi yangu ichasvika kumvura, uye dova richava pamatavi angu usiku hwose.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
Kukudzwa kwangu kucharamba kuri kutsva pandiri, uta hucharamba huri hutsva muruoko rwangu.’
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
“Vanhu vakanditeerera vachitarisira kwazvo, vanyerere vakamirira kurayira kwangu.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Shure kwokutaura kwangu, ivo havana kuzotaurazve; mashoko angu akawira panzeve dzavo zvinyoronyoro.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
Vakandimirira kunge vakamirira mvura yomupfunhambuya, uye vakanwa mashoko angu kunge mvura yechirimo.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
Pandakanyemwerera kwavari havana kuzvitenda; chiedza chechiso changu chaikosha kwavari.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Ndakavasarudzira nzira ini ndokugara saishe wavo; ndakagara samambo pakati pamauto ake; ndakanga ndakaita somunhu anonyaradza vanochema.

< Job 29 >