< Job 29 >

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Iyyoob haasaa isaa itti fufee akkana jedhe:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
“Ani jiʼoota darban, bara Waaqni na eege sana akkamin hawwa ture,
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
yeroo ibsaan isaa mataa koo irratti ife, anis ifa isaatiin dukkana keessa darbee yeroon deeme,
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
yeroo ani nama jabaa ture, yeroo michummaan Waaqaa mana koo eebbise,
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
yeroo Waaqni Waan Hunda Dandaʼu na wajjin ture, yeroo ijoolleen koo naannoo koo turan,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
yeroo daandiin koo dhadhaadhaan jiifame, yeroo kattaanis laga zayitii ejersaa naaf yaase.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
“Yeroo ani gara karra magaalaatti gad baʼee oobdii sabaa keessa barcuma koo irra taaʼe,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
dargaggeeyyiin na arganii karaa irraa goru; maanguddoonnis kaʼanii dhaabatu ture;
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
hangafoonni sabaa dubbii afaanitti qabatanii harka isaanii afaan irra kaaʼatu ture;
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
sagaleen namoota bebeekamoo hin dhagaʼamu ture; arrabni isaaniis laagaa isaaniitti ni maxxana ture.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Namni na dhagaʼu kam iyyuu na jaja; kanneen na arganis na galateeffatu ture;
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
ani hiyyeessa gargaarsa barbaachaaf booʼu, nama abbaa hin qabne kan namni isa gargaaru tokko iyyuu hin jirre fureeraatii.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Namni duʼuu gaʼe na eebbiseera; ani akka garaan haadha hiyyeessaa gammachuun ililchus godheera.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Qajeelummaa akka uffata kootti uffadheera; murtiin qajeelaan immoo uffata koo fi marata mataa koo ture.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Ani nama jaameef ija, okkolaaf immoo miilla taʼeen ture.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Ani rakkataadhaaf abbaan ture; nama ormaatiif illee nan falman ture.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Qarriffaa nama hamaa nan cabse; waan inni qabates afaan isaatii buuseera.
18 Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
“Ani akkana jedheen yaadee ture; ‘Manuma koo keessattin duʼa; barri jireenya kootiis akkuma cirrachaa baayʼata.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Hiddi koo gad fagaatee bishaan qaqqaba; fixeensis halkan guutuu dameewwan koo irra bula.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
Ulfinni koo na keessatti haaraa taʼee jiraata; iddaanis harka koo keessatti haaromfama.’
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
“Namoonni calʼisanii gorsa koo eeggachaa abdiidhaan na dhaggeeffatu.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Erga ani dubbadhee booddee isaan deebiʼanii hin dubbanne; dubbiin koos akka gaariitti gurra isaanii seena ture.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
Isaan akkuma nama bokkaa eeggatuutti na eeggatan; dubbii koos akkuma bokkaa arfaasaa dhugan.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
Yeroo ani isaaniif seequtti isaan hin amanne; ifni fuula koos isaaniif waan guddaa ture.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Ani karaa isaaniif filee akka hangafa isaaniitti nan taaʼe; akka mootii loltoota isaa gidduu jiraatuutti nan jiraadhe; ani akka nama warra booʼan jajjabeessuus taʼe.

< Job 29 >