Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Sylv hev sin stad, der dei det finn, og gullet, som dei reinsa vinn,
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
og jarn fram or jordi fær, og kopar ut or steinen bræ’r;
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
På natteskuggen gjer dei slutt og myrkheims steinar granskar ut.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Djupt under by med annsamt liv i gruvor bergmenn kliv og sviv.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
På jordi brødkorn fram dei driv, men inni upp som eld dei riv.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Safiren sit i steinar der, og der seg og gullklumpar ter,
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Ei ørnen kjenner denne veg, for haukesyn han løyner seg.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Ei stolte rovdyr vegen fann, og løva aldri gjeng på han.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
På harde steinen dei handi legg; då sturtar mang ein bergevegg.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
I berget seg gangar grev og skodar mang ein skatt so gjæv.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Dei dytter til for rennand’ å, det løynde fram for ljoset må.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Men visdomen, kvar er han å få? Og kvar skal ein vitet nå?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Slett ingen veit hans verd og vinst; i manneheim han ikkje finst;
14 Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
Avgrunnen dyn: «Her ei han er!» Og havet segjer: «Ikkje her!»
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Du kann’kje kjøpa han for gull, men sylv ei vega prisen full,
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
og ei for gull ifrå Ofir, ei for onyks, ei for safir.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Ei gull og glas er nok til kaup, og ei til byte fingull-staup.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Korall, krystall gjeld ikkje her. Visdom er meir enn perlor verd.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Topas frå Kus er altfor ring, ja, reinast gull vert ingen ting.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Visdomen, kvar kjem han ifrå? Og kvar skal ein til vitet nå?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Det ingen veit på denne jord; ei fugl det fann, kvar helst han for.
22 avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
Avgrunn og daude segjer greidt: «Eit gjetord er alt det me veit.»
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Men Gud han kjenner denne veg; han veit kvar visdom løyner seg.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Han skodar heilt til heimsens tram, og under himmeln ser han fram.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Då vinden han med vegti vog og sette mål for vatnet og,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
då han gav regnet lovi si og ljomet veg å ganga i,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
då såg han og synte fram og granska honom umhugsam.
28 Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."
Til menneskja han sagde so: «I Herrens otte visdom sit, og fly det vonde, det er vit.»»
