Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Mert van az ezüstnek eredete és helye az aranynak, ahol olvasztják;
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
a vasat a porból veszik és rézzé öntik meg a követ.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Véget vetett a sötétségnek és végesvégig kutatja át a homálynak és vakhomálynak kövét.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Aknát tört távol a lakóktól; a kik elfelejtvék a lábtól, lebegtek, bolyongtak, távol a halandóktól.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
A föld – belőle ered a kenyér, s alatta fel van dúlva, mint tűzzel.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Zafírnak helye az ő kövei, s aranyporai vannak.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Ösvény az, melyet nem ismer ragadozó madár s nem villant rá a sólyom szeme;
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
nem tiporták meg a büszke vadak, nem vonult el rajta oroszlán.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
A kovára nyújtotta ki kezét, feldúlta tövükből a hegyeket.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
A sziklákban csatornákat hasított s minden drágaságot meglátott a szeme.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Hogy ne könnyezzenek, elkötötte a vízereket s a rejtelmet napvilágra hozza.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
De a bölcsesség honnan található és merre van az értelem helye?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Halandó nem ismeri a becsét a nem található az élők országában.
14 Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
A mélység mondta: nincs bennem, s a tenger mondta: nincsen nálam.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Finom arany nem adható helyébe s árául nem mérhető le ezüst;
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
nem mérhető föl Ófir színaranyával, drága sóhammal és zafírral;
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
nem ér fel vele arany és üveg, se nem cserében érte aranyedény;
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
a korál és kristály nem is említhető, s a bölcsesség birtoka gyöngyöknél külőmb;
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
nem ér fel vele Kús topáza, tiszta színarannyal nem mérhető fel.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
A bölcsesség tehát honnan jön, s merre van az értelem helye?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
El van az rejtve minden élőnek szeme elől, s az ég madarai elől eltakarva.
22 avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
Enyészet és halál mondták: füleinkkel hallottuk hírét.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Isten érti az útját és ő tudja helyét.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Mert ő a föld széléig tekint, a mi az egész ég alatt van, látja,
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
hogy a szélnek súlyát szabja, s a vizet mérték szerint határozza meg.
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Midőn az esőnek törvényt szabott és tat a mennydörgő villámnak:
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
akkor látta őt, számba foglalta, megállapította, át is kutatta;
28 Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."
és mondta az embernek: lám, az Istenfélelem – az bölcsesség, s a rossztól távozni – értelem.
