Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
For truly there is a source for the silver, and a place for the gold which men refine.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Iron is taken out of the dust, and the stone is melted into copper.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
An end doth he set to darkness, and the very utmost limit doth he search out, the stones of darkness, and of the shadow of death.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
He breaketh a channel far from the inhabited place; those of unsteady foot, the poorest of men move [there about].
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
The earth, out of which cometh forth bread, is under its surface turned up as it were with fire.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Her stones are the place whence the sapphire cometh; and golden dust is also there;
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
[On the] path which no bird of prey knoweth, and which the vulture's eye hath not surveyed;
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
[Which] ravenous beasts have never trodden, over which the lion hath never passed.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
To the flinty rock he stretcheth forth his hand; he overturneth the mountains from the root.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Amid rocks he heweth out canals: and every precious thing doth his eye behold.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
The various droppings of water he uniteth into streams, and what is hidden he bringeth forth to light.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
But wisdom—where shall she he found? and where is the place of understanding?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Man knoweth not her value: and she is not to be found in the land of the living.
14 Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
The deep saith, Not in me is she: and the sea saith, She is not with me.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
No fine gold can be given in lieu of her, and silver cannot be weighed out as her price.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
She cannot be valued with the gold of Ophir, with the precious onyx, or the sapphire.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
She cannot be estimated after gold and glass; and not in exchange for her [can] vessels of refined gold [be taken.]
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Coral and crystal will not be thought of; and the value of wisdom is above pearls.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
She cannot be estimated after the topaz of Ethiopia, nor can she be valued with pure gold.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
But wisdom—whence cometh she? and where is the place of understanding?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Yea, she is hidden from the eyes of all living, and from the fowls of the heavens is she concealed.
22 avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
Perdition and death say, With our ears have we heard a report of her.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
God [alone] understandeth her way, and he knoweth her place;
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
For he looketh to the ends of the earth, [whatever is] under the whole heaven doth he see.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
When he imparted weight unto the wind; and [when] the waters he established by measure;
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
When he made a law for the rain, and a way for the lightning of [his] thunders;
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
Then did he see her, and make her known; he established her, and also searched her out.
28 Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."
And he said unto man, Behold, the fear of the Lord, that is wisdom; and to eschew evil is understanding.
