Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Ngun tainae tangkom ao katang, sui sôlêinae a hmuen hai ao.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Sum teh talai dawk hoi la e lah a o, rahum teh talung dawk hoi thawng e lah ao.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Tami ni hnonae dawk a pout sak teh, a hmuen kingkadi e pueng totouh a tawng awh, duenae tâhlip hoi hmonae thung vah a cei awh teh a tawng awh.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Tami a ohoehnae koe vah tangkom a tai teh, khok ni a pahnim e hmuennaw hah tami hoi a kâhlanae hmuen koe a bang awh teh, pou a kâhuet awh.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Talai e tui dawk hoi rawca tâconae lah a o, a rahim lah teh hmai ni talai a kâthungsak e patetlah ao.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Hote talungnaw teh, sapphire talung a phukaawm a tâconae a kung lah ao. Sui kanuinaw hai ao.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Hote lamthung teh tavanaw ni panuek hoeh, mataw e mit ni hai hmawt hoeh.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Ka po e sendek ni hai coungroe hoeh, ka matheng e sendek hai cet boihoeh.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Talung dawk tami ni kut a toung teh, mon hah a kung koehoi pakhuppathan lah dek a palei.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Lungsongpui hah a kavi teh, ravohong a sak teh, a mit hoi a phukaawm poung e hno hah a hmu.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Tui ka phuek e hah a tawng teh, kâhrawk e hnonaw hah angnae dawk a tâcokhai.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Hateiteh, nâ lah maw lungangnae hmuthainae teh, nâ lah maw panuethainae hmuen hah ao.
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Aphu onae tami ni panuek hoeh, Tami onae ram dawk hmu thai lah awm hoeh.
14 Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
Kadunge ni kai koe awm hoeh telah a ti, talî ni kai koe awm hoeh a ti.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Sui hoi ran thai lah awm hoeh, aphu teh ngun hoi hai bangnue thai lah awm hoeh.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Ophir talung phu kaawm ni hai phat thai hoeh, aphu kaawm poung e onyx hoi sapphire ni hai phat thai hoeh.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Sui hoi talung phukaawm ni hai phat thai hoeh, sui kathoung hoi hai thung thai lah awm hoeh.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Koral hoi jasper hai deipan han kamcu hoeh, Bangkongtetpawiteh, lungangnae phu teh, Rubies talung hlak hai a phu hoe a rasang.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Ethiopia ram e topaz talung phu kaawm ni phat thai hoeh, sui kathoung ni hai aphu onae phat thai hoeh.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Hot patet lae lungangnae teh, nâhoi maw a tho, thoumthainae hmuen teh nâ lah maw ao.
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Kahringnaw pueng e mit ni a khet teh hmawt thai hoeh, kalvan e tavanaw ni hai a tawng teh hmawt thai hoeh.
22 avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
Rawkphainae hoi duenae ni a dei awh e kamthang hah, ka hnâ ni a thai telah ati awh.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Cathut ni a lamthung hah a panue pouh teh, hmuen hai a panue
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Bangkongtetpawiteh, ama ni talai apout totouh a khet, kalvan rahim pueng hah a hmu.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Kahlî teh khing hane hoi, tui teh bangnuenae hoi bangnue hane,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
kho a rak nahanelah lamthung a sak pouh teh, khoparitnae hoi sumpapalik nahane lamthung a sak pouh navah,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
Lungangnae a hmu teh a pâpho, a caksak teh a tawng.
28 Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."
Tami koe khenhaw! BAWIPA takinae teh lungangnae doeh, kahawihoehe ceitakhai e teh panuethainae doeh telah a ti.
