Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Sumkanglung takaehhaih ahmuen to oh moe, sui tui paciihaih ahmuen doeh oh tangtang.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Sum loe long thung hoiah takaeh moe, sumkamling loe thlung atui pacii naah ni oh.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Kami mah hmaiim to sin moe, sum tacawthaih ahmuen kathuk, duekhaih tahlip khoving thungah sum to pakrong.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Kami ohhaih ahmuen hoi kangthla, panoek ai ih ahmuen ah, qui hoiah angbangh moe, long to takaeh.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Long mah caaknaek to tacawtsak, toe atlim ah loe hmai to oh.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
To ah kaom thlungnawk loe Sapphire thlung tacawthaih ahmuen ah oh moe, maiphu doeh sui tacawthaih maiphu ah oh.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Tavaa mah panoek ai ih, tahmu mah doeh hnu ai ih, loklam to oh;
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
to loklam loe kaipui mah cawh ai moe, hmawsaeng kaipui mah doeh pazui vai ai vop.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Kami mah ban hoiah thlung to pakhoih moe, maenawk to takung khoek to takaeh boih.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Thlung to pakhoih moe, athung ah kaom atho kana hmuennawk to a hnuk.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Kalong tui to pakaa moe, hnuk ai ih hmuennawk to a lak.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Toe palunghahaih loe naa ah maw hnu thai tih? Palunghahaih ahmuen loe naa ah maw oh?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Palunghahaih atho nazetto maw oh, tito kami mah panoek thai ai; kahing kaminawk ohhaih prae ah doeh hnu thai ai.
14 Djupet säger: "Hon är icke här", och havet säger: "Hos mig är hon icke."
Kathuk tui mah, Kai thungah om ai; tuipui mah doeh kai khaeah om ai, tiah thuih.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Kaciim suitui hoiah palunghahaih to qan thai ai moe, phoisa to noek moe, paek cadoeh, palunghahaih to qan thai ai.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Ophir ih sui hoiah doeh qan thai ai moe, atho kaom onyx hoi sapphire mah doeh qan thai ai.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Palunghahaih loe sui, atho kaom kawbaktih thlung hoiah doeh patah thai ai; kaciim suitui hoiah doeh alaih thai mak ai.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Koral hoi pale loe thuih han koi om ai; palunghahaih atho loe thlung kathim pongah doeh atho oh kue.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Ethiopia ih Topaz thlung hoiah patah thai ai moe, kaciim suitui hoiah doeh qan thai ai.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
To tih nahaeloe palunghahaih loe naa bang hoiah maw angzoh? Panoekthaihaih ahmuen loe naa ah maw oh?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Palunghahaih loe hinghaih katawn hmuennawk boih ih mik hoiah hnu thai ai, van ih tavaanawk mah doeh hnu thai ai.
22 avgrunden och döden giva till känna; "Blott hörsägner om henne förnummo våra öron."
Amrohaih hoi duekhaih hnik mah loe, Palunghahaih lok to naa hoi khue ni ka thaih, tiah a thuih hoi.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Sithaw mah khue ni palunghahaih loklam to panoek moe, a ohhaih ahmuen to panoek.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Anih loe long boenghaih to khet moe, van tlim ih hmuennawk boih to a hnuk.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Takhi thacakhaih to a noek moe, tuinawk to a tah.
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Kho angzohhaih dan hoi khopazih tangphra puekhaih loklam to a sak naah,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
palunghahaih to a hnuk moe, amtuengsak; ue, anih mah caksak moe, a sak tanoek.
28 Och till människorna sade han så: "Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd."
Anih mah kami khaeah, Khenah, Angraeng zithaih loe, palunghahaih ah oh; kasae caeh taakhaih loe, panoekthaihaih ah oh, tiah a naa.
