Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
E proseguiu Job em proferir o seu dito, e disse:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Vive Deus, que desviou a minha causa, e o Todo-poderoso, que amargurou a minha alma.
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
Que, emquanto em mim houver alento, e o sopro de Deus nos meus narizes,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
Não fallarão os meus labios iniquidade, nem a minha lingua pronunciará engano.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Longe de mim que eu vos justifique: até que eu expire, nunca apartarei de mim a minha sinceridade.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
A minha justiça me apegarei e não a largarei: não me remorderá o meu coração em toda a minha vida.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Seja como o impio o meu inimigo, e o que se levantar contra mim como o perverso.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Porque qual será a esperança do hypocrita, havendo sido avaro, quando Deus lhe arrancar a sua alma?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Porventura Deus ouvirá o seu clamor, sobrevindo-lhe a tribulação?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Ou deleitar-se-ha no Todo-poderoso? ou invocará a Deus em todo o tempo?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Ensinar-vos-hei ácerca da mão de Deus, e não vos encobrirei o que está com o Todo-poderoso.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Eis que todos vós já o vistes: porque pois vos desvaneceis na vossa vaidade?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Esta pois é a porção do homem impio para com Deus, e a herança, que os tyrannos receberão do Todo-poderoso.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Se os seus filhos se multiplicarem, será para a espada, e os seus renovos se não fartarão de pão.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Os que ficarem d'elle na morte serão enterrados, e as suas viuvas não chorarão.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Se amontoar prata como pó, e apparelhar vestidos como lodo;
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
Elle os apparelhará, porém o justo os vestirá, e o innocente repartirá a prata.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
E edificará a sua casa como a traça, e como o guarda que faz a cabana.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Rico se deita, e não será recolhido: seus olhos abre, e elle não será.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Pavores se apoderam d'elle como aguas: de noite o arrebatará a tempestade.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
O vento oriental o levará, e ir-se-ha, e o tempestuoso o arrebatará do seu logar.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
E Deus lançará isto sobre elle, e não lhe poupará; irá fugindo da sua mão.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Cada um baterá contra elle as palmas das mãos, e do seu logar o assobiará.
