Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
addidit quoque Iob adsumens parabolam suam et dixit
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
vivit Deus qui abstulit iudicium meum et Omnipotens qui ad amaritudinem adduxit animam meam
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
quia donec superest halitus in me et spiritus Dei in naribus meis
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
non loquentur labia mea iniquitatem nec lingua mea meditabitur mendacium
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
absit a me ut iustos vos esse iudicem donec deficiam non recedam ab innocentia mea
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
iustificationem meam quam coepi tenere non deseram nec enim reprehendit me cor meum in omni vita mea
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
sit ut impius inimicus meus et adversarius meus quasi iniquus
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
quae enim spes est hypocritae si avare rapiat et non liberet Deus animam eius
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
numquid clamorem eius Deus audiet cum venerit super illum angustia
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
aut poterit in Omnipotente delectari et invocare Deum in omni tempore
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
docebo vos per manum Dei quae Omnipotens habeat nec abscondam
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
ecce vos omnes nostis et quid sine causa vana loquimini
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
haec est pars hominis impii apud Deum et hereditas violentorum quam ab Omnipotente suscipient
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
si multiplicati fuerint filii eius in gladio erunt et nepotes eius non saturabuntur pane
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
qui reliqui fuerint ex eo sepelientur in interitu et viduae illius non plorabunt
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
si conportaverit quasi terram argentum et sicut lutum praeparaverit vestimenta
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
praeparabit quidem sed iustus vestietur illis et argentum innocens dividet
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
aedificavit sicut tinea domum suam et sicut custos fecit umbraculum
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
dives cum dormierit nihil secum auferet aperit oculos suos et nihil inveniet
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
adprehendit eum quasi aqua inopia nocte opprimet eum tempestas
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
tollet eum ventus urens et auferet et velut turbo rapiet eum de loco suo
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
et mittet super eum et non parcet de manu eius fugiens fugiet
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
stringet super eum manus suas et sibilabit super illum intuens locum eius
