Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
És továbbra előadta Jób a példázatát és mondta;
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Él az Isten, ki elvette jogomat, s a Mindenható, ki elkeserítette lelkemet:
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
bizony, valameddig lelkem bennem van és Isten lehelete orromban;
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
nem beszélnek; ajkaim jogtalanságot s nyelvem nem szól csalárdságot!
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Távol legyen tőlem, nem adok nektek igazat, amíg ki nem múltam, nem vétetem el magamtól gáncstalanságomat.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Igazságomhoz ragaszkodom, nem engedem el, nem szid szívem egyet sem napjaim közül.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Legyen olyan mint a gonosz az ellenségem és támadóm olyan, mint a jogtalan!
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Mert mi az istentelennek reménye, midőn elvágja, midőn kirántja Isten a lelkét?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Kiáltását hallja-e Isten, midőn rája jön a szorongatás?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Avagy gyönyörködni fog-e a Mindenhatóban, hívhatja-e Istent minden időben?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Megtanítlak benneteket Isten keze iránt, a mi a Mindenhatónál van, azt nem titkolom el.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Lám, ti mindnyájatok láttátok, minek is hivalogtok hiábavalóan?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Ez a gonosz ember osztályrésze Istennél s az erőszakosok birtoka, melyet a Mindenhatótól kapnak.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Ha sokasodnak gyermekei – a kard számára, s ivadékai nem fognak jóllakni kenyérrel;
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
maradékai halálvészben temettetnek el s özvegyei nem fognak sírni.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Ha fölhalmoz ezüstöt, mint a por és öltözéket szerez, mint az agyag:
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
szerez, de az igaz ölti fel, s az ezüstön az ártatlan osztozkodik.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Felépítette, mint a moly, a házát s mint a kunyhót, melyet csősz készített:
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
gazdagon fekszik le, mint a ki nem ragadtatik el; kinyitotta szemeit s nincsen.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Utoléri őt, mint a víz, a rémség, éjjel lopta el a szélvész.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
Felkapja őt a keleti szél, és eltűnik, és elviharozza helyéből.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
Hajít reá s nem kímél, keze elől kell futva futnia;
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
összecsapják fölötte kezüket és pisszegnek rajta az ő helyéről.
