Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Moreover Job continued his discourse, and said:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
As God liveth, who hath rejected my cause, And the Almighty, who hath afflicted my soul;
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
As long as my breath is in me, And the spirit of God is in my nostrils,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
Never shall my lips speak falsehood, Nor my tongue utter deceit.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
God forbid that I should acknowledge you to be just: To my last breath will I assert my integrity.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
I will hold fast my innocence, and not let it go; My heart reproacheth me for no part of my life.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
May mine enemy be as the wicked, And he that riseth up against me as the unrighteous!
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what is the hope of the wicked, when God cutteth off his web, And taketh away his life?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Will he listen to his cry, When trouble cometh upon him?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Can he delight himself in the Almighty, And call at all times upon God?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I will teach you concerning the hand of God; That which is with the Almighty I will not conceal.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Behold, ye yourselves have all seen it; Why then do ye cherish such vain thoughts?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This is the portion of the wicked man from God, —The inheritance which oppressors receive from the Almighty.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
If his children be multiplied, it is for the sword; And his offspring shall not be satisfied with bread.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Those of them that escape shall be buried by Death, And their widows shall not bewail them.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Though he heap up silver as dust, And procure raiment as clay, —
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
He may procure, but the righteous shall wear it, And the innocent shall share the silver.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
He buildeth his house like the moth, Or like the shed which the watchman maketh.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
The rich man lieth down, and is not buried; In the twinkling of an eye he is no more.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Terrors pursue him like a flood; A tempest stealeth him away in the night.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
The east wind carrieth him away, and he perisheth; Yea, it sweepeth him away from his place.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
God sendeth his arrows at him, and doth not spare; He would fain escape from His hand.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Men clap their hands at him, And hiss him away from his place.
