Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job continued his discourse:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
“As surely as God lives, who has deprived me of justice— the Almighty, who has embittered my soul—
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
as long as my breath is still within me and the breath of God remains in my nostrils,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
my lips will not speak wickedness, and my tongue will not utter deceit.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
I will never say that you are right; I will maintain my integrity until I die.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
I will cling to my righteousness and never let go. As long as I live, my conscience will not accuse me.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
May my enemy be like the wicked and my opponent like the unjust.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what is the hope of the godless when he is cut off, when God takes away his life?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Will God hear his cry when distress comes upon him?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Will he delight in the Almighty? Will he call upon God at all times?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I will instruct you in the power of God. I will not conceal the ways of the Almighty.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Surely all of you have seen it for yourselves. Why then do you keep up this empty talk?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This is the wicked man’s portion from God— the heritage the ruthless receive from the Almighty.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Though his sons are many, they are destined for the sword; and his offspring will never have enough food.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
His survivors will be buried by the plague, and their widows will not weep for them.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Though he heaps up silver like dust and piles up a wardrobe like clay,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
what he lays up, the righteous will wear, and his silver will be divided by the innocent.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
The house he built is like a moth’s cocoon, like a hut set up by a watchman.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
He lies down wealthy, but will do so no more; when he opens his eyes, all is gone.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Terrors overtake him like a flood; a tempest sweeps him away in the night.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
The east wind carries him away, and he is gone; it sweeps him out of his place.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
It hurls itself against him without mercy as he flees headlong from its power.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
It claps its hands at him and hisses him out of his place.
