Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Og Job blev ved at fremføre sit Billedsprog og sagde:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Saa sandt Gud lever, som har borttaget min Ret, og den Almægtige, som har beskelig bedrøvet min Sjæl!
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
— thi endnu er min Aand i mig, og Guds Aande i min Næse —
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
skulle mine Læber ikke tale Uret, og skal min Tunge ikke fremføre Svig.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Det være langt fra mig, at jeg skulde give eder Ret; indtil jeg opgiver Aanden, vil jeg ikke lade mig fratage min Uskyldighed.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Jeg vil holde paa min Retfærdighed og ikke lade af fra den; mit Hjerte skal ikke bebrejde mig nogen af mine Dage.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Min Fjende skal staa som en ugudelig, og den, som rejser sig imod mig, som en uretfærdig.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Thi hvad er den vanhelliges Forventelse, naar Gud bortskærer og bortrykker hans Sjæl!
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Mon Gud skulde høre hans Skrig, naar Angest kommer over ham?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Kan han forlyste sig ved den Almægtige? kan han til hver en Tid paakalde Gud?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Jeg vil lære eder om Guds Haand; hvad der er hos den Almægtige, vil jeg ikke dølge.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Se, I have jo alle set det; hvorfor nære da en saadan Forfængelighed?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Dette er et ugudeligt Menneskes Del hos Gud og Voldsmænds Arv, som de faa af den Almægtige.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Har han mange Børn, hjemfalde de til Sværdet, og hans Afkom vil ikke mættes af Brød.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
De, som blive tilovers af ham, skulle begraves ved Døden, og hans Enker skulle ikke begræde ham.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Naar han sanker Sølv som Støv og samler Klæder som Dynd,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
da samler han det vel, men den retfærdige skal iføre sig det, og den uskyldige skal dele Pengene.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Han byggede sit Hus som Møl, og som en Hytte, en Vogter gør sig.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Rig lægger han sig og bliver ikke ved; sine Øjne oplader han og er ikke mere til.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Forskrækkelser skulle gribe ham som Vande, en Hvirvelvind skal bortstjæle ham om Natten.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
Østenvejret skal løfte ham op, og han farer bort, og det skal hvirvle ham bort fra sit Sted.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
Og Gud skal skyde paa ham og ikke spare; med skal han ville fly fra hans Haand.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Man skal klappe i Hænderne over ham og pibe ham bort fra hans Sted.
