Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job loh amah kah thuidoeknah a huel ham te a koei tih,
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
“Pathen kah hingnah loh kai kah laitloeknah a khoe tih Tlungthang lo ka hinglu a phaep.
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
Ka khuikah ka hiil boeih neh, ka hnarhong khuikah he Pathen mueihla ni.
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
Ka hmuilai loh dumlai thui boel saeh lamtah, ka lai loh palyal la caitawk boel saeh.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Nangmih te kan tang sak atah kai ham savisava. Ka pal duela ka muelhtuetnah he kamah lamloh ka khoe mahpawh.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Ka duengnah te ka kop vetih ka hlah mahpawh. Kamah tue lamlong tah ka thinko he veet voel mahpawh.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Ka thunkha te a halang bangla, kai aka tlai thil khaw a boethae bangla om saeh.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Lailak kah ngaiuepnah tah menim? A mueluem tih Pathen loh a hinglu a bong pah.
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
A soah citcai loh a pai vaengah a pangngawlnah te Pathen loh a hnatun nim?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Tlungthang dongah pang a dok vetih, a tue boeih ah Pathen a khue bitni.
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Pathen kah kut te nangmih kan thuinuet vetih, Tlungthang taengkah te ka phah mahpawh.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Nangmih boeih khaw na hmuh vaengah balae tih a honghi neh na hoemdawk he.
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Halang hlang loh Pathen taeng lamkah khoyo neh, hlanghaeng loh Tlungthang taeng lamkah rho a dang he,
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
a ca te cunghang hamla a ping pah tih a cadil cahma khaw buh cung uh mahpawh.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
A rhaengnaeng, a rhaengnaeng te dueknah loh a up vetih a nuhmai rhoek loh rhah uh mahpawh.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Cak te laipi bangla hmoeng vetih hnicu te dikpo bangla soe ni.
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
Tawn cakhaw aka dueng loh a bai vetih cak te ommongsitoe loh a tael ni.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
A im te ning bangla a sak tih dungtlungim bangla rhalrhing a khueh.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Hlanglen la yalh dae khoem uh mahpawh. A mik a dai dae amah om voel pawh.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Anih te tui bangla mueirhih loh a phatawt tih khoyin ah cangpalam loh a pom.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
Anih te kanghawn loh a khuen tih khum. Te vaengah anih te amah hmuen lamloh a yawn.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
Anih te a voeih tih lungma a ti pawt dongah a kut lamloh yong la yong coeng.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
A taengah a kut a paeng uh tih anih te amah hmuen lamloh kut a ving thil.
