< Job 26 >
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Entonces Job respondió:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
¡Qué bien ayudas al débil y socorres al brazo que no tiene fuerza!
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
¡Qué útil discernimiento proveíste abundantemente!
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
¿Para quién pronunciaste tus palabras? ¿El espíritu de quién se expresó por medio de ti?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
La sombra de los muertos se estremece bajo las aguas y sus habitantes.
6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol )
El Seol está desnudo ante ʼElohim, y el Abadón no tiene cubierta. (Sheol )
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
Él extiende el norte sobre el abismo y cuelga la tierra de la nada.
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
Encierra las aguas en sus nubes y las nubes no se rompen con ellas.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
Encubre la cara de la luna llena y sobre ella extiende su nube.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
Trazó un círculo sobre la superficie del agua en el límite entre la luz y la oscuridad.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
Las columnas del cielo se estremecen y están pasmadas ante su reprensión.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Aquieta el mar con su poder, y con su entendimiento rompe la tormenta.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Su soplo despejó el cielo, y su mano traspasó la serpiente cautelosa.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Ciertamente estos son solo los bordes de sus caminos. ¡Cuán leve murmullo oímos de Él! Pero el trueno de su poder, ¿quién lo puede entender?