Job 26
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Job reprit la parole et dit:
2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Comme tu sais secourir la faiblesse, soutenir les bras défaillants!
3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Comme tu sais conseiller l’ignorance et répandre la science à profusion!
4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
A l’adresse de qui as-tu débité ton discours et de qui l’inspiration a-t-elle passé par ta bouche?
5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Les ombres des trépassés se prennent à trembler au-dessous des eaux et de leurs habitants.
Le Cheol est à nu devant lui et l’abîme n’a pas de voile. (Sheol h7585)
7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
Il étend le Septentrion sur le vide, il suspend la terre sur le néant.
8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
Il emmagasine les eaux dans ses nuages, sans que la nuée crève sous leur poids.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
Il dérobe la vue de son trône, en déroulant sur lui sa nuée.
10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
Il a tracé un cercle sur la surface des eaux, jusqu’au point où la lumière confine aux ténèbres.
11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
Les colonnes du ciel frémissent et s’effarent sous sa menace.
12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Par sa force, il dompte la mer et, par sa sagesse, il en brise l’orgueil.
13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Par son souffle, le ciel s’éclaircit; sa main transperce le serpent aux replis tortueux.
14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Eh bien! Ce n’est là qu’une partie de ses actes; quel faible écho nous en avons recueilli! Mais le tonnerre de ses exploits, qui pourrait le concevoir?
