Job 26

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Hiob ɖo eŋu nɛ be,

2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

“Miekpe ɖe ame beli la ŋu ŋutɔ! Miekpe ɖe ame gblɔe la ƒe abɔ ŋu ŋutɔ!

3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

Aɖaŋu kae nye esi nèna ame si si nunya mele o! Eye sidzedze kae nye gã si nèɖe fia!

4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Ame kae kpe ɖe ŋuwò be nègblɔ nya siawo? Eye ame ka ƒe gbɔgbɔe ƒo nu to dziwò?

5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

“Ame kukuwo le vevesese gã aɖe me, nenema kee nye ame siwo le tɔ gɔme kple ame siwo le tɔ me.

6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

Ku le ƒuƒlu le Mawu ŋkume, eye wometsyɔ nu gbegblẽ dzi o. (Sheol h7585)

7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

Ekeke dzigbeme ƒe lilikpowo ɖe teƒe siwo naneke mele o eye wòna anyigba le yame, naneke melée ɖe asi o.

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

Eŋlɔ tsiwo ɖe lilikpowo me, gake woƒe kpekpe mena lilikpoawo gbã o.

9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

Etsɔ nu tsyɔ ɣleti si sɔ tegblẽe la ƒe ŋkume eye wòkeke eƒe lilikpowo ɖe edzi.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

Eɖe liƒo na dzite ɖe tsiwo dzi eye wòde mama kekeli kple viviti dome.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

Ne ele mo kam na nuwɔwɔwo la, dziƒosɔtiwo ʋuʋuna eye wodzona nyanyanya.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

Ena atsiaƒu dze agbo to eƒe ŋusẽ dzi eye wòfli Rahab kakɛkakɛ to eƒe nya dzi.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

Ena dziŋgɔli me kɔ to eƒe ŋɔtimegbɔgbɔ dzi eye eƒe asi ŋɔ da vɔ̃ɖi si ɖiɖi va yina.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Esiawoe nye eƒe dɔwɔwɔwo ƒe sue aɖe ko eye aleke dalĩ si wodo le eŋuti miese la le bɔlɔe ale! Eya ta ame kae ate ŋu ase eƒe ŋusẽ ƒe gbeɖeɖe gɔme?”