Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Miért nincsenek eltéve a Mindenható által idők s ismerői nem láthatják meg az ő napjait?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
Határokat tolnak el, nyájat raboltak s legeltették.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
Árvák szamarát elhajtják, zálogul veszik özvegy marháját.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
Az útról elhajtják a szűkölködőket, egyaránt elbújtak az ország szegényei.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Lám, akár vadszamarak a pusztákban, kimentek dolgukra az eledelt keresve: sivatag neki kenyere a gyermekek számára.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
A mezőn learatják abrakjukat s tallóznak a gonosznak szőlőjében.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
Meztelenül hálnak, öltözet híján s nincs takarójuk a hidegben;
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
hegyek záporától átáznak s menedék híján sziklát ölelnek.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
Emlőtől elrabolják az árvát s a mi rajta van a szegényen, zálogul veszik;
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
meztelenül járnak öltözet híján s éhesen hordanak kévét.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
Falaik között olajat készítenek, a présházakban sajtoltak és szomjaztak.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
A városból emberek hörögnek, a megöltek lelke könyörög és Isten ügyet sem vet a fonákságára.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
Azok vannak a világosság ellen lázadók közt, nem ismerték fel útjait s nem laktak ösvényein.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
Virradatra fölkel a gyilkos, megöli a szegényt és szűkölködőt, éjjel pedig olyan lesz mint a tolvaj.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
A házasságtörő szeme leste az alkonyatot, mondván nem pillant meg engem szem, és leplet tesz arczára.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
Sötétben betörnek házakba, nappal elzárták magukat, nem ismerik a világosságot;
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
mert egyaránt reggel nekik a vakhomály, mert ismerik a vakhomály rémségeit.
18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Gyorsan eltűnik a víz színén, átkozott a birtokuk az országban, nem fordul a szőlők útjára.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Szárazság meg hőség elrabolják a hó vízét, az alvilág azokat, kik vétkeztek. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
Elfelejti őt az anyaméh, édesnek találja a féreg; többé nem emlékeznek rá, s mint a fa, megtöretik a jogtalanság:
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
a ki kifosztja a magtalan nőt, ki nem szül, s az özveggyel nem tesz jót.
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Ereje által tartós életű a hatalmas, fennmarad, bár nem bízik életében.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
Megadja neki, hogy bizton támaszkodik, és szemei rajta vannak útjaikon.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
Emelkedtek, kevés még s nincsenek, aláhanyatlottak, mint minden elkapatnak s mint kalász feje levágatnak.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
S ha nem így van, ki hazudtol meg engem, hogy semmivé tegye szavamat?
