Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Wherefore, since from the Almighty times are not hid, have, his knowing ones, no vision of his days?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
Boundaries, men move back, flocks, they seize and consume;
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
The ass of the fatherless, they drive off, they take in pledge the ox of the widow;
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They turn aside the needy out of the way, at once, are the humbled of the land made to hide themselves.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Lo! [as] wild asses in the wilderness, they go forth with their work, eager seekers for prey, the waste plain, yieldeth them food for their young;
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
In the field—a man’s fodder, they cut down, and, the vineyard of the lawless, they strip of its late berries;
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
Ill-clad, they are left to lodge without clothing, and have no covering in the cold;
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
With the sweeping rain of the mountains, are they wet, and, through having no shelter, they embrace a rock.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
Men tear, from the breast, the fatherless, and, over the poor, they take a pledge;
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
Naked, they go about without clothing, and, famished, they carry the sheaves;
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
Between their walls, are they exposed to the sun, Wine-presses, they tread, and yet are thirsty;
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Out of the city—out of the houses, they make outcry. and, the soul of the wounded, calleth for help, and, GOD, doth not regard it as foolish.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
They, have become rebels against the light, —they are not acquainted with the ways thereof, neither abide they in the paths thereof.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
With the light, riseth the murderer, He slayeth the poor and needy, And, in the night, he becometh like a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
And, the eye of the adulterer, watcheth for the evening twilight, saying, Not an eye will see me! A covering for the face, he putteth on;
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
He breaketh, in the dark, into houses, —By day, they lock themselves in, They know not the light;
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
For, in the case of all such, morning to them is the death-shade, For, to be recognised, is a death-shade terror.
18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Swift is he on the face of the waters, Speedily vanished their share in the land, He turneth not to the way of the vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Drought and heat, steal away snow water, Hades, them who have sinned. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
Maternal love shall forget him, the worm shall find him sweet, No more shall he be remembered, but perversity shall be shivered like a tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
He oppresseth the barren who beareth not, and, to the widow, he doeth not good;
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Yea he draggeth along the mighty by his strength, He riseth up, and none hath assurance of life;
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
It is given him to be secure, and confident, yet, his eyes, are upon their ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They are exalted a little, and are not, Yea having been laid low, like all men, are they gathered, Even as the top of an ear of corn, do they hang down.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
But, if not, who then can convict me of falsehood? or make of no account my words?
