Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
“Why does the Almighty not reserve times for judgment? Why may those who know Him never see His days?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
Men move boundary stones; they pasture stolen flocks.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
They drive away the donkey of the fatherless and take the widow’s ox in pledge.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They push the needy off the road and force all the poor of the land into hiding.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Indeed, like wild donkeys in the desert, the poor go to work foraging for food; the wasteland is food for their children.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
They gather fodder in the fields and glean the vineyards of the wicked.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
Without clothing, they spend the night naked; they have no covering against the cold.
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
Drenched by mountain rains, they huddle against the rocks for want of shelter.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
The fatherless infant is snatched from the breast; the nursing child of the poor is seized for a debt.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
Without clothing, they wander about naked. They carry the sheaves, but still go hungry.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
They crush olives within their walls; they tread the winepresses, but go thirsty.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
From the city, men groan, and the souls of the wounded cry out, yet God charges no one with wrongdoing.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
Then there are those who rebel against the light, not knowing its ways or staying on its paths.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
When daylight is gone, the murderer rises to kill the poor and needy; in the night he is like a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
The eye of the adulterer watches for twilight. Thinking, ‘No eye will see me,’ he covers his face.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
In the dark they dig through houses; by day they shut themselves in, never to experience the light.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
For to them, deep darkness is their morning; surely they are friends with the terrors of darkness!
18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
They are but foam on the surface of the water; their portion of the land is cursed, so that no one turns toward their vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
As drought and heat consume the melting snow, so Sheol steals those who have sinned. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
The womb forgets them; the worm feeds on them; they are remembered no more. So injustice is like a broken tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
They prey on the barren and childless, and show no kindness to the widow.
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Yet by His power, God drags away the mighty; though rising up, they have no assurance of life.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
He gives them a sense of security, but His eyes are on their ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They are exalted for a moment, then they are gone; they are brought low and gathered up like all others; they are cut off like heads of grain.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
If this is not so, then who can prove me a liar and reduce my words to nothing?”
