< Job 24 >

1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Защо, ако времената не са открити от Всемогъщия, Ония които Го познават, не виждат дните Му за съд?
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
Едни преместят межди, Грабят стада и ги пасат;
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
Откарват осела на сирачетата; Вземат в залог говедото на вдовицата;
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
Изтласкват бедните от пътя; Сиромасите на земята се крият заедно от тях.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Ето, като диви осли в пустинята излизат по работата си, Подраняват да търсят храна; Пустинята из доставя храна за чадата им.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
Жънат фуража в нивата, за да го ядат. И берат лозата на неправедника;
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
Цяла нощ лежат голи без дрехи, И нямат завивка в студа;
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
Измокрюват се от планинските дъждове, И прегръщат скалата, понеже нямат прибежище.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
Други грабват сирачето от съседите, И вземат залог от сиромаха.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
Голи, тия ходят крадешком без дреха, И гладни, носят сноповете;
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
Изтискват дървено масло в техните огради, Тъпчат линовете им, а остават жадни.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Умиращите охкат из града, И душата на ранените вика; Но пак това безумие Бог не гледа.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
Дали са от противниците на виделината; Не знаят пътищата й, И не стоят в пътеките й,
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
Убиецът става в зори и убива сиромаха и нуждаещия се, А нощем е като крадец.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
Така и окото на прелюбодееца очаква да се мръкне, Като казва: Око не ще ме види; И преличава лицето си.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
В тъмнината пробиват къщи; Те се затварят през деня, Видело не познават.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
Защото за всички тях зората е като мрачната сянка; Понеже познават ужасите на мрачната сянка.
18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Бърже се отдалечат по лицето на водата; Делът им е проклет на земята; Не се обръщат вече към пътя за лозята.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Както сушата и топлината поглъщат водата от снега, Така и преизподнята грешните. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
Майчината утроба ще ги забрави; Червеят ще има сладко ястие в тях; Няма вече да се спомнят; И неправдата ще се строши като дърво.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
Поглъщат неплодната, която ражда; И на вдовицата не правят добро,
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
Влачат и мощните със силата си; Те стават, и никой не е безопасен в живота си.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
Бог им дава безопасност, и те се успокояват с нея, Но очите Му са върху пътищата им.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
Въздигнаха се за малко, и, ето, че ги няма! Снишават се; и както всички други си отиват, И отсичат се като главите на класовете.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
И сега, ако не е така, кой ще ме изкара лъжец, И ще обърне в нищо думите ми?

< Job 24 >