Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Y RESPONDIÓ Job, y dijo:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
Hoy también hablaré con amargura; que es más grave mi llaga que mi gemido.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
¡Quién me diera el saber dónde hallar á Dios! yo iría hasta su silla.
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Ordenaría juicio delante de él, y henchiría mi boca de argumentos.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Yo sabría lo que él me respondería, y entendería lo que me dijese.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
¿Pleitearía conmigo con grandeza de fuerza? No: antes él la pondría en mí.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
Allí el justo razonaría con él: y escaparía para siempre de mi juez.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
He aquí yo iré al oriente, y no lo [hallaré]; y al occidente, y no lo percibiré:
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Si al norte él obrare, yo no lo veré; al mediodía se esconderá, y no lo veré.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Mas él conoció mi camino: probaráme, y saldré como oro.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Mis pies tomaron su rastro; guardé su camino, y no me aparté.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Del mandamiento de sus labios nunca me separé; guardé las palabras de su boca más que mi comida.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
Empero si él [se determina] en una cosa, ¿quién lo apartará? Su alma deseó, é hizo.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
El pues acabará lo que ha determinado de mí: y muchas cosas como estas hay en él.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Por lo cual yo me espanto en su presencia: consideraré, y temerélo.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Dios ha enervado mi corazón, y hame turbado el Omnipotente.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
¿Por qué no fuí yo cortado delante de las tinieblas, y cubrió con oscuridad mi rostro?
