Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Potem je Job odgovoril in rekel:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

»Celó do danes je moja pritožba grenka, moj udarec je težji kakor moje stokanje.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh, da bi vedel, kje ga lahko najdem! Da bi lahko prišel celó k njegovemu sedežu!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Svojo zadevo bi razporedil pred njim in svoja usta zapolnil z argumenti.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Poznal bi besede, ki bi mi jih odgovoril in razumel kaj bi mi rekel.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Mar bo navajal dokaze zoper mene s svojo veliko močjo? Ne, temveč bi vame položil moč.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Tam se lahko pravični prereka z njim; tako bi bil na veke osvobojen pred svojim sodnikom.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Glej, grem naprej, toda ni ga tam; in nazaj, toda ne morem ga zaznati.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Na levico, kjer dela, toda ne morem ga gledati. Skrije se na desnici, da ga ne morem videti.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Toda pozna pot, ki se je držim. Ko me preizkuša, bom izšel kakor zlato.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Moje stopalo se je držalo njegovih korakov, njegove poti sem se držal in nisem skrenil.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Niti nisem odstopil od zapovedi njegovih ustnic. Besede iz njegovih ust sem cenil bolj kakor svojo potrebno hrano.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Toda on je enega mišljenja in kdo ga lahko odvrne? In kar njegova duša želi, celo to počne.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Kajti opravlja stvar, ki je določena zame in mnogo takšnih stvari je z njim.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Zato sem vznemirjen ob njegovi prisotnosti. Ko preudarim, se ga bojim.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Kajti Bog mehča moje srce in Vsemogočni me vznemirja,

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

ker nisem bil odsekan pred temo niti ni teme pokril pred mojim obrazom.