Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Ipapo Jobho akapindura akati:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
“Kunyange nanhasi ndinonyunyuta ndine shungu; ruoko rwake runondiremera kunyange ndiri pakugomera kwangu.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
Dai chete ndaiziva kwandingamuwana; dai chete ndaigona kuenda kwaanogara!
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Ndaitaura hangu mhaka yangu pamberi pake, uye ndaizadza muromo wangu nenharo.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Ndaizoziva hangu zvaaizondipindura, uye ndaizocherechedza zvaaizoreva.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Kuti aizondidzivisa nesimba guru here? Kwete, haaizondipomera mhaka.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
Ipapo munhu akarurama aigona kuzotaura mhaka yake pamberi pake, uye ndaizosunungurwa kubva pamutongi wangu nokusingaperi.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
“Asi kana ndikaenda kumabvazuva, iye haako; kana ndikaenda kumavirira, handimuwani.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Paanenge ari pabasa nechokumusoro, handimuoni; paanotsaukira zasi, handikwanisi kumuona.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Asi iye anoziva nzira yandinofamba nayo; kana apedza kundiedza, ndichabuda ndava segoridhe.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Tsoka dzangu dzakanyatsotevera paakatsika; ndakarambira panzira dzake ndisingambotsaukiri parutivi.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Handina kumbobva pamirayiro yemiromo yake; ndakakoshesa mashoko omuromo wake kupfuura chingwa changu chamazuva ose.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
“Asi iye anomira oga, uye ndiani angapikisana naye? Anoita zvaanoda.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Anoita zvaakatema pamusoro pangu, uye urongwa huzhinji hwakadai achinahwo mudura rake.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Ndokusaka ndichitya pamberi pake; pandinofunga nezvose izvi, ndomutya.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Mwari akaita kuti mwoyo wangu unete; Wamasimba Ose akandivhundutsa.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Kunyange zvakadaro rima harina kuita kuti ndinyarare, iro rima guru rinofukidza chiso changu.
