Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Wtedy Hiob odpowiedział:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Również dziś moja skarga jest gorzka, [choć] moje nieszczęście jest cięższe niż moje jęki.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

O gdybym wiedział, gdzie mógłbym go znaleźć, udałbym się aż do jego tronu.

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Przedstawiłbym mu [swoją] sprawę, a moje usta napełniłbym dowodami;

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Poznałbym słowa jego odpowiedzi i zrozumiałbym, co chce mi powiedzieć.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Czy w swojej wielkiej mocy będzie się spierał ze mną? Nie, raczej sam doda mi [siły].

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Tam człowiek prawy rozprawiałby z nim, a ja na zawsze byłbym wolny od mojego sędziego.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

[Ale] oto idę prosto, a jego nie ma; cofam się, a nie dostrzegam go.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

[Idę] w lewo, gdzie on działa, a nie oglądam go; idę na prawo, a nie widzę go.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Gdyż on zna drogę, którą kroczę; kiedy mnie doświadczy, wyjdę jak złoto.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Moja noga trzymała się jego śladu, przestrzegałem jego drogi i nie zbaczałem [z niej].

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Od przykazania jego ust nie odchodziłem; ceniłem słowa jego ust bardziej niż mój własny [pokarm].

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Lecz on jest [niezmienny], któż go odwróci? Czego bowiem jego dusza zapragnie, to uczyni;

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Bo on wykona, co postanowił o mnie; u niego jest wiele takich [przykładów].

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Dlatego drżę przed jego obliczem; gdy to rozważam, lękam się go.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Bóg osłabił moje serce, Wszechmocny mnie zatrwożył.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

O mało bowiem nie zginąłem od ciemności, [nie] zakrył mroku przed moim obliczem.