Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Iyyoob akkana jedhee deebise:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
“Harʼa iyyuu guungummiin koo hadhaaʼaa dha; yoo ani akkam aade iyyuu harki isaa natti ulfaateera.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
Ani utuun iddoo itti isa argadhu beekee, utuu iddoo inni jiraatu illee dhaquu dandaʼee!
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Silaa dhimma koo fuula isaa duratti dhiʼeeffadhee afaan koo falmiin guuttadha ture.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Waan inni naa deebisu nan beekan ture; waan inni naan jedhus nan hubadhan ture.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Inni humna isaa guddaa sanaan anaan mormaa? Lakki, na dhaggeeffata malee.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
Namni qajeelaan achuma fuula isaa duratti dhimma isaa ni dhiʼeeffata; anis isa natti muru jalaa bara baraan nan baʼa.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
“Garuu yoo ani gara baʼa biiftuu deeme, inni achi hin jiru; ani yoo gara dhiʼaa dhaqes achitti isa hin argadhu.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Yommuu inni kaabatti hojii irra jirutti ani isa hin argu; yommuu inni gara kibbaatti deebiʼuttis ani hamma libsuu ijaa isa arguu hin dandaʼu.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Inni garuu karaa ani baʼu ni beeka; yommuu inni na qoruttis ani akka warqee taʼee nan mulʼadha.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Miilli koo tarkaanfii isaatti dhiʼaatee duukaa buʼeera; ani utuun irraa hin gorin karaa isaa eegeera.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Ani ajaja afaan isaa irraa hin fagaanne; nyaata guyyaa guyyaa caalaas dubbii afaan isaa nan jaalladha.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
“Inni garuu of dandaʼee kophaa isaa dhaabata; kan isaan mormuu dandaʼu eenyu? Inni waanuma jaallatu hojjeta.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Inni waan natti mure ni raawwata; amma illee karoora akkanaa hedduu yaada isaa keessaa qaba.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Wanni ani fuula isaa duratti naʼuufis kanuma; ani yommuun waan kana hunda yaadutti isa nan sodaadha.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Waaqni garaa koo ni raase; Waaqni Waan Hunda Dandaʼu na sodaachise.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Haa taʼu malee dukkanni, dukkanni limixiin fuula koo haguugu iyyuu na hin barbadeessine.
