Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

respondens autem Iob dixit

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

nunc quoque in amaritudine est sermo meus et manus plagae meae adgravata est super gemitum meum

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

quis mihi tribuat ut cognoscam et inveniam illum et veniam usque ad solium eius

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

ponam coram eo iudicium et os meum replebo increpationibus

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

ut sciam verba quae mihi respondeat et intellegam quid loquatur mihi

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

nolo multa fortitudine contendat mecum nec magnitudinis suae mole me premat

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

proponat aequitatem contra me et perveniat ad victoriam iudicium meum

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

si ad orientem iero non apparet si ad occidentem non intellegam eum

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

si ad sinistram quid agat non adprehendam eum si me vertam ad dextram non videbo illum

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

ipse vero scit viam meam et probavit me quasi aurum quod per ignem transit

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

vestigia eius secutus est pes meus viam eius custodivi et non declinavi ex ea

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

a mandatis labiorum eius non recessi et in sinu meo abscondi verba oris eius

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

ipse enim solus est et nemo avertere potest cogitationem eius et anima eius quodcumque voluerit hoc facit

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

cum expleverit in me voluntatem suam et alia multa similia praesto sunt ei

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

et idcirco a facie eius turbatus sum et considerans eum timore sollicitor

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Deus mollivit cor meum et Omnipotens conturbavit me

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

non enim perii propter inminentes tenebras nec faciem meam operuit caligo