Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Na Job el fahk,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

“Nga srakna torkaskas ac lain God; Nga tia ku in kutongya sasao luk.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Seyal nga ke etu lah nga ac konalak ya, Ac lah nga ac ut ya nu yen El muta we.

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Nga lukun fahkang na nunak luk nu sel Ac takunang nufon ma nga pulakin mu pwaye sik.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Nga ke etu lah mea El ac fahk, Ac lah El ac topukyu fuka.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Ya God El ac lainyu ke ku lal nufon? Mo, El ac porongo na ke nga ac kaskas uh.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

In pacl sac El ac engan in lohng sramsram luk, mweyen nga inse pwayena nu sel; Na El ac fah akkalemye lah El tuleyula, ingela nwe tok.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

“Nga tuh sokol kutulap, tuh El wangin we; Nga tia pacna konalak ke nga sokol roto ah.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

El tuh orekma na epang ac eir, Tuh nga tia pacna liyal we.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Ne ouinge a God El etu nufon acn nga forfor we; El fin srikeyu, El ac konauk lah nga nasnasna.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Nga oaru na in fahsr ke inkanek ma El sulela nu sik uh, Ac tiana kuhfla liki.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Nga oru na ma El sapkin pacl nukewa; Nga fahsrna ke ma lungse lal ac tia lungse luk sifacna.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

“God El tiana ekyek. Wangin mwet ku in kifasulla, Ku tulokinilya liki ma El lungse oru uh.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

El ac oralana ma El akou in oru nu sik; Ako se lal inge siena sin ma pus ma El ke oru nu sik uh.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Nga arulana rarrar ac sangeng ye mutal.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

God pa arulana akmunasyela nunak luk uh. El su Kulana El arulana aksangengyeyu.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Finne lohsr uh kosrala mutuk, Nga tiana misla in fahk nunak luk uh.