Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

E GIOBBE rispose, e disse:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Ancor oggi il mio lamento [è] ribellione; [Benchè] la mia piaga sia aggravata sopra i miei sospiri.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh! sapessi io pure ove trovare [Iddio!] Io andrei infino al suo trono;

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Io sporrei per ordine la mia ragione nel suo cospetto, Ed empierei la mia bocca di argomenti;

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Io saprei le parole ch'egli mi risponderebbe, E intenderei ciò ch'egli mi direbbe.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Contenderebbe egli meco con grandezza di forza? No; anzi egli avrebbe riguardo a me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Ivi l'uomo diritto verrebbe a ragione con lui, Ed io sarei in perpetuo liberato dal mio giudice.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Ecco, [se] io vo innanzi, egli non [vi è]; Se indietro, io non lo scorgo;

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

[Se a man] sinistra, quando egli opera, io nol veggo; [Se a man] destra, egli si nasconde, ed io non posso vederlo.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Quando egli avrà conosciuta la mia via, E mi avrà esaminato, io uscirò fuori come oro.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Il mio piè si è attenuto alle sue pedate; Io ho guardata la sua via, e non me ne son rivolto.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Ed anche non ho rimosso [d'innanzi a me] il comandamento delle sue labbra; Io ho riposte appo me le parole della sua bocca, Più [caramente] che la mia provvisione ordinaria.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Ma, [se] egli [è] in un [proponimento], chi ne lo storrà? Se l'anima sua desidera [di fare una cosa], egli la farà.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Egli certo compierà ciò ch'egli ha statuito di me; E molte tali cose [sono] appo lui.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Perciò io sono smarrito per cagion di lui; [Se] io ci penso, io ho spavento di lui.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Certo Iddio mi ha fatto struggere il cuore, E l'Onnipotente mi ha conturbato.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Perchè non sono io stato troncato, per non veder le tenebre? E [perchè] ha egli nascosta l'oscurità d'innanzi a me?