Job 23
1 Därefter tog Job till orda och sade:
Alò, Job te reponn:
2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
Menm jodi a, plent mwen yo se rebelyon. Men Li rete lou malgre tout plent mwen yo.
3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
O ke m ta kab konnen kibò mwen ta kab twouve Li, pou m ta kab pwoche chèz Li a!
4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
Mwen ta prezante ka m nan devan L, e plen bouch mwen ak diskou yo.
5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
Mwen ta vin aprann pawòl ke Li ta reponn yo e apèsi sa Li ta di m.
6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
Èske Li ta sèvi gran fòs Li pou goumen ak mwen? Non, anverite, Li ta koute mwen.
7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
La, moun ladwati yo ta rezone avè L; epi mwen ta delivre jis pou tout tan de Jij mwen an.
8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
Men gade, mwen fè avan, men Li pa la, e mwen fè bak, men mwen pa kab twouve Li.
9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
Lè L aji agoch, mwen pa kab wè Li. Li vire adwat, mwen pa wè L.
10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
Men Li konnen chemen ke m pran an. Li fè m pase a leprèv, e mwen va sòti tankou lo.
11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
Pye m te kenbe fèm a pa Li. Mwen te kenbe chemen Li an, e mwen pa t vire akote.
12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
Mwen pa t kite kòmand a lèv Li yo. Mwen te kenbe pawòl a bouch Li kon pi presye pase manje ki fè m gen fòs la.
13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
Men pa gen lòt tankou Li; se kilès ki kab kanpe kont Li? Sa ke nanm Li pito, se sa ke Li fè.
14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
Paske li acheve sa ki deziye pou mwen an. Se anpil dekrè konsa ki rete avè L.
15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
Pou sa, mwen deranje nèt nan prezans Li. Lè m kalkile, Li fè m pè anpil.
16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
Se Bondye ki fè kè m sote. Se Toupwisan an ki deranje m konsa.
17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Akoz mwen pat koupe retire nèt avan fenwà a, ni Li pat kouvri gwo tenèb la devan figi m.
