Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Mais, répondant, Job dit:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Maintenant encore mes paroles sont pleines d’amertume, et la violence de ma plaie s’est plus aggravée que mes gémissements.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Qui m’accordera que je sache trouver Dieu, et arriver jusqu’à son trône?

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

J’exposerai ma cause devant lui, et je remplirai ma bouche de récriminations,

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Afin que je sache les paroles qu’il me répondra, et que je comprenne ce qu’il me dira.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Je ne veux pas qu’il lutte contre moi avec beaucoup de force, ni qu’il m’accable par le poids de sa grandeur.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Qu’il mette en avant contre moi l’équité, et ma cause obtiendra la victoire.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Si je vais à l’orient, il ne paraît pas; si à l’occident, je ne l’aperçois point.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Si c’est à gauche, que ferai-je? je ne l’atteindrai pas; si je me tourne à droite, je ne le verrai pas.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Mais pour lui, il connaît ma voie, et il m’a éprouvé comme l’or qui passe par le feu.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Mon pied a suivi ses traces; j’ai gardé sa voie, et je ne m’en suis pas détourné,

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Je ne me suis pas écarté des commandements sortis de ses lèvres, et j’ai caché dans mon sein les paroles de sa bouche.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Car lui est seul Tout-Puissant, et personne ne peut détourner sa pensée; et tout ce que son âme a voulu, elle l’a fait.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Quand il aura accompli en moi sa volonté, il aura encore un grand nombre de moyens semblables à sa disposition.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Et c’est pour cela qu’à sa face je suis troublé, et que, le considérant, je suis agité par la crainte.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Dieu a amolli mon cœur, et, le Tout-Puissant m’a épouvanté.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Car je n’ai pas péri à cause des ténèbres qui me pressent, et une obscurité n’a pas couvert ma face.