Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Alors Job prit la parole et dit:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Oui, aujourd’hui ma plainte est amère, et pourtant ma main retient mes soupirs.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh! Qui me donnera de savoir où le trouver, d’arriver jusqu’à son trône!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Je plaiderais ma cause devant lui, et je remplirais ma bouche d’arguments.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Je saurais les raisons qu’il peut m’opposer, je verrais ce qu’il peut avoir à me dire.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

M’opposerait-il la grandeur de sa puissance? Ne jetterait-il pas au moins les yeux sur moi?

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Alors l’innocent discuterait avec lui, et je m’en irais absous pour toujours par mon juge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Mais si je vais à l’orient, il n’y est pas; à l’occident, je ne l’aperçois pas.

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Est-il occupé au septentrion, je ne le vois pas; se cache-t-il au midi, je ne puis le découvrir.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Cependant il connaît les sentiers où je marche; qu’il m’examine, je sortirai pur comme l’or.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Mon pied a toujours foulé ses traces; je me suis tenu dans sa voie sans dévier.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Je ne me suis pas écarté des préceptes de ses lèvres; j’ai fait plier ma volonté aux paroles de sa bouche.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Mais il a une pensée: qui l’en fera revenir? Ce qu’il désire, il l’exécute.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Il accomplira donc ce qu’il a décrété à mon sujet, et de pareils desseins, il en a beaucoup.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Voilà pourquoi je me trouble en sa présence; quand j’y pense, j’ai peur de lui.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Dieu fait fondre mon cœur; le Tout-Puissant me remplit d’effroi.

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Car ce ne sont pas les ténèbres qui me consument, ni l’obscurité dont ma face est voilée.