Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered and said,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Even to-day [is] my complaint bitter: my stroke is heavier than my groaning.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh that I knew where I might find him! [that] I might come [even] to his seat!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would order [my] cause before him, and fill my mouth with arguments.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I would know the words [which] he would answer me, and understand what he would say to me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he plead against me with [his] great power? No; but he would put [strength] in me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

There the righteous might dispute with him; so should I be delivered for ever from my judge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Behold, I go forward, but he [is] not [there]; and backward, but I cannot perceive him:

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

On the left hand, where he doth work, but I cannot behold [him]: he hideth himself on the right hand, that I cannot see [him]:

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

But he knoweth the way that I take: [when] he hath tried me, I shall come forth as gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My foot hath held his steps, his way have I kept, and not declined.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Neither have I gone back from the commandment of his lips; I have esteemed the words of his mouth more than my necessary [food].

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

But he [is] in one [mind], and who can turn him? and [what] his soul desireth, even [that] he doeth.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

For he performeth [the thing that is] appointed for me: and many such [things are] with him.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Therefore am I troubled at his presence: when I consider, I am afraid of him.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

For God maketh my heart soft, and the Almighty troubleth me:

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Because I was not cut off before the darkness, [neither] hath he covered the darkness from my face.