Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered and said,

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Even today is my complaint rebellious: my stroke is heavier than my groaning.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Oh that I knew where I might find him, that I might come even to his seat!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would order my cause before him, and fill my mouth with arguments.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I would know the words which he would answer me, and understand what he would say unto me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he contend with me in the greatness of his power? Nay; but he would give heed unto me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

There the upright might reason with him; so should I be delivered for ever from my judge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Behold, I go forward, but he is not [there]; and backward, but I cannot perceive him:

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

On the left hand, when he doth work, but I cannot behold him: he hideth himself on the right hand, that I cannot see him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

But he knoweth the way that I take; when he hath tried me, I shall come forth as gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My foot hath held fast to his steps; his way have I kept, and turned not aside.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

I have not gone back from the commandment of his lips; I have treasured up the words of his mouth more than my necessary food.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

But he is in one [mind], and who can turn him? and what his soul desireth, even that he doeth.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

For he performeth that which is appointed for me: and many such things are with him.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Therefore am I troubled at his presence; when I consider, I am afraid of him.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

For God hath made my heart faint, and the Almighty hath troubled me:

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Because I was not cut off before the darkness, neither did he cover the thick darkness from my face.