Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered and said:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Still is my complaint bitter; But my wound is deeper than my groaning.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

O that I knew where I might find him! That I might go before his throne!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

I would order my cause before him, And fill my mouth with arguments;

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

I should know what he would answer me, And understand what he would say to me.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Would he contend with me with his mighty power? No! he would have regard to me.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Then would an upright man contend with him, And I should be fully acquitted by my judge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

But, behold, I go eastward, and he is not there; And westward, but I cannot perceive him;

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

To the north, where he worketh, but I cannot behold him; He hideth himself on the south, and I cannot see him.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

But he knoweth the way which is in my heart; When he trieth me, I shall come forth as gold.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

My feet have trodden in his steps; His way I have kept, and have not turned aside from it.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

I have not neglected the precepts of his lips; Above my own law have I esteemed the words of his mouth.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

But he is of one mind, and who can turn him? And what he desireth, that he doeth.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

He performeth that which is appointed for me; And many such things are in his mind!

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Therefore I am in terror on account of him; When I consider, I am afraid of him.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

For God maketh my heart faint; Yea, the Almighty terrifieth me;

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

Because I was not taken away before darkness came, And he hath not hidden darkness from mine eyes.